Burlesque

Christina Aguilera tar i från roten av svanskotan när hon i Burlesque försöker få oss att glömma hennes begränsade skådespelartalang, detta är hennes debutfilm, genom att sätta sin djupa och klangfulla röst i förgrunden. Ett trick som inte lyckas då de bästa låtarna, som inte heller de är särskilt bra, getts till den biologiskt, men inte kosmetiskt, åldrade Cher.
Filmen försöker åstadkomma en klassisk “rags to riches”-historia när Aguileras släktlösa Ali sticker från småstaden till storstaden för att uppfylla sina drömmar om att sjunga och dansa. Efter lite letande så hittar hon madame Tess och hennes burleskklubb och snart följer den mest förutsägbara transformation man kan tänka sig i ett händelseförlopp som känns lika föråldrat som floppydisketten.

Debutregissören Steve Antin, som också skrivit manus, kan filma dansscener på ett godkänt, om än tråkigt, vis men inte så mycket mer. Regin är iögonfallande bristfällig och montage används så ofta att man nästan börjar undra om det är en parodi, men nej Antin menar allvar när han försöker upprätthålla sin dåligt skissade fantasivärld mellan sångnumren.

Att kalla det Antins fantasi är kanske att vara för givmild, Burlesque är snarare ett hopkok av alla liknande filmer som regissören närstuderat i förarbetet med filmen och sedan reducerat till denna skirtunna generiska soppa. Filmen kan inte bestämma sig om den vill vara en saga förankrad främst i fantasi eller ett realistiskt porträtt av livet som underhållare i Los Angeles och lyckas i slutändan med någotdera.

De tveksamma skådespelarinsatserna i huvudrollerna fortsätter med Cam Gigandets och Eric Danes styltiga porträtt av Aguileras kärleksintressen. Peter Gallagher och Alan Cummings, två hyfsade skådespelare, tappas bort i narrativet och springer mest runt och upprepar sig själva. Stanley Tucci gör sitt bästa med vad han har att arbeta med och övertygar som Chers homosexuella partner i en roll som tyvärr är lite för stereotypiskt tecknad. Kristen “Veronica Mars” Bell är också godkänd som Aguileras rival och filmens diva men rollen kunde varit så mycket rivigare och roligare.

Burlesque faller platt på de flesta plan och efter två timmars plågande av ögonen och öronen så är det mest positiva man kan säga om filmen att den åtminstone, tillsammans med 99.5 procent av alla filmer i filmhistorien, är bättre än Crossroads, Aguileras gamla rival Britney Spears tågkrasch till film.