Piranha 3D

Regissören Alexandre Aja har fattat att nyckeln till en underhållande film om köttätande mördarfiskar ligger i humorn och inte skräcken. Något som Joe Dante, mannen bakom bland annat Gremlins, förstod redan när han gjorde originalet 1978. Uppföljaren till Pirayaoriginalet, som kom 1981 och såg fiskarna lägga till flygning till sina skräckinjagande egenskaper, var James Camerons första regiuppdrag. Mannen som älskar sjunkande båtar och överväxta smurfar blev sparkad och filmen färdigställdes av producenten med efterföljande, misslyckade, försök av Cameron att bryta sig in och klippa om filmen. Om man vill se hur dåligt det kan bli utan humor så är det bara att titta på tv-remaken Piranha från 1995 där humorn har bytts ut mot urusla försök till traditionell skräck.
Piranha 3D har lyckats näta in en imponerande samling av mer eller mindre avdankade skådespelare för att spela fiskmat. Vi har Elisabet Shue, som har sjunkit (pun intended) djupt sedan Oscarnomineringen för “Farväl Las Vegas” 1995. Vi har Christopher Lloyd vars många filmer sedan den ikoniska rollen som Doc Brown i “Tillbaka till framtiden-filmerna” nästan alltid, med rätta, getts ut direkt på dvd på grund av dålig kvalité. Vi har också roliga roller för mer eller mindre kända ansikten som Adam Scott, Eli Roth, Dina Meyer och Ving Rhames. Ungdomarna i större roller, Steven R. McQueen (barnbarn till ikonen Steve) och Jessica Szohr (från Gossip Girl), är de enda som inte vekar fatta humorn och blir rätt tråkiga när de lamt försöker fungera som protagonister som publiken ska bry sig om.

“Piranha 3D” bör definitivt ses på bio så att man inte missar filmens smutsiga men underhållande lekar med de tredimensionella effekterna. Den tidigare Pirayaregissören Cameron sätter säkert fiskpinnarna i halsen när han ser hur fula vissa scener är, pengarna räckte bara till att spela in de spektakulära scenerna i “riktig” 3D (resten är efterhandskonverterat), men drar säker lite på smilbanden när O’Connells sjunkande lem poppar ut ur skärmen.