Animal Kingdom

“Animal Kingdom” blev prisad på årets Sundance festival och mottog hyllningar från världens alla hörn. Filmen har kallats nervig, utmanande och psykiskt tät men hur mycket jag än letar så finner jag själv ingen av dessa ingredienser.
David Michod regidebuterar efter eget manus som på papperet åtminstone låter som ett intressant och fängslande drama. 17-årige Josh får flytta in hos sin kriminella släkt sen hans mamma tagit en dödlig dos heroin och dött mitt framför ögonen på honom. Väl inplacerad hos sin moster och sina kusiner inser han att det inte är någon vanlig familj han har flyttat in hos. Alla lever djupt nere i det kriminella träsket, och har dessutom stadens korrupta polisstyrka efter sig hack i häl.

Josh spelas av debuterande James Frecheville och bitvis är det med osäkra steg han axlar rollen. Han ser plågad ut, men ett ansiktsuttryck i moll genom hela filmen räcker tyvärr inte för att förmedla den sympati man bör känna för hans karaktär. Han blir lätt överskuggad av sina motspelare och då främst av Guy Pearce och Ben Mendehlson, två herrar på varsin sida av lagen, som står för de bästa skådespelarinsatserna. Mendelshon gör ett oberäkneligt porträtt som familjens kriminelle överhuvud och i vissa stunder är han lugn och kylig, för att i andra skifta humör och bli hin håle själv. Pearce spelar polisen som försöker hjälpa Josh och sätta dit familjen, och även om han gör ett hedersamt jobb så har han visat betydligt mer entusiasm i andra liknande roller.

“Animal Kingdom” lider av ett synnerligen långsamt tempo. Den nerviga och täta stämningen som Michod vill bygga upp byts istället ut mot tristess och leda, och fler än en gång finner jag mig själv att kolla på klockan. Manuset känns inte enhetligt och viktiga karaktärer introduceras lika hastigt som de avslutas. Vidare så beter sig dessa filurer oftast helt irrationellt och får mig att ifrågasätta många av deras beslut av helt fel anledningar.

“Animal Kingdom” är som bäst medel, och speglar knappast hyllningarna den har fått. Den sticker inte ut med några minnesvärda scener, den utmanar aldrig på det psykologiska planet och för mig var den bortglömd lika fort som den tog slut. I djurens värld överlever bara den starke. Detta gäller tydligen inte i filmens värld då “Animal Kingdom” verkar komma ut som en segrare.