Himlen är oskyldigt blå

Baserat på historien om Sandhamnsligan får vi en sommarfilm – med premiär på hösten om en av Sveriges största narkotikahärvor i modern tid. En coming-to-age-story om en ung man där svek, kärlek och vänskap alla får varsin betydelse i ett kapitel av hans liv som utspelades en sommar under en himmel som inte alltid var så oskyldigt blå.
Regissören Hannes Holm berättar en historia om en ung man vars tragiska familjesituation får honom att fly den bistra verkligheten, samtidigt som han står på tröskeln till vuxenlivet. Från storstadens misär till friheten i skärgården. Tegelväggar byts mot klipphällar och 70-talets vackra kontraster agerar tillsammans ett snyggt foto och musik som fullkomligt spritter i själen.

Filmen kretsar runt den unge mannen Martin (Skarsgård) och Gösta (Dalle), en karismatisk playboy som lever jetset-liv samtidigt som han driver restaurang i den fashionabla delen av Stockholms skärgård. Att Gösta sysslar med mer än bara mat blir snabbt tydligt och Martin finner sig i karusell av svåra beslut. Peter Dalle och Bill Skarsgård är drivande och fenomenala, samtidigt som jag måste nämna Björn Kjellmans porträtt av en gravt alkoholiserad fadersgestalt som psykologiskt driver Martin ur huset.

Trots en bitvis svajig story är “Himlen är oskyldigt blå” inget annat än ett stycke svensk film av allra högsta kvalitet. Den är varm, den är kall och den är ibland mitt i mellan. Kan bli en av de få svenska filmerna som kanske kan få definiera de första tio åren av tvåtusentalets inhemska filmproduktion.