Niceville

Medborgarrättsrörelsen i USA påbörjade visserligen upphörandet av den extrema segregationen i 50- och 60-talets USA. Men när en del av historien ska berättas i “Niceville” faller konceptet någonstans när de vita klappar sig själva på axeln genom det genomgående vita berättandet.
Det är egentligen inte ovanligt att den amerikanska filmindustrin berättar en kulturellt svart historia i ett vitt perspektiv, det är trots allt den största demografiska kundgruppen i världen. Men i “Niceville” känns det fegt på något sätt, en nobel historia, måste ha det vita “filtret” för att kunna tas på allvar.

Vi placeras i en liten Mississippi-stad i början av 1960-talet. Emma Stone har precis kommit hem från college där hon utbildade sig till journalist. Hon är den drivna typen, jobbade på skoltidningen och vill inget hellre än göra snabb karriär för att slutligen hamna på någon av landets nationella tidningar. Stone påbörjar arbetet med en bok som ska skildra de svarta hembiträdens situation i ett rikt, rasistiskt och trångsynt förortsområde. Det ska framstå som om det är de svartas historia, de svartas arbete – de svartas bok som faktiskt skapar boken. Men så naiva ska vi inte tillåtas vara; det är hennes bok, och hennes historia om det svarta hembiträdet som uppfostrade henne som barn. Den svarta berättelsen är bara en kuliss, en biroll, en statist.

Visuellt och berättarmässigt påminner “Niceville” oftast om en billig amerikansk tv-film. 60-talskänslan ger inte intrycket av att vara speciellt påkostad och skådespelet både blandar och ger. Viola Davis övertygar kanske mest tillsammans med Jessica Chastain och Octavia Spencer, medan Emma Stone, som trots allt är den som ska driva filmen, lämnar mycket att önska. Stone, annars en riktig supertalang, har inte auktoriteten för att föra talan i en så pass viktig fråga. Att blända av ett par intränade och charmiga leenden räcker inte.

Jag hatar att göra en rasfråga av berättandet i “Niceville”, men när de svartas kulturella arv ska berättas, görs det inte väl genom det vita filter ett fegt produktionsbolag tvingats installera. Det fungerar inte att göra en film om svart kultur, så uppenbart riktad till en inte bättre vetandes vit publik.