Martha Marcy May Marlene

Galenskap är inte lätt att måla upp för den som inte är galen. Minsta romantisering blir till en andningspaus för åskådaren som tacksamt kryper in i sin gosiga, balanserade värld för att vila. Nej, sann terror måste levereras med kraft och kontinuitet, utan kryphål. “Martha Marcy May Marlene” är sannerligen kraftfull, trots sin något polerade yta. Den räcker till för att göra den uppmärksamme uppskruvad.
En känsla av att vara förd bakom ljuset vilar tungt i åskådaren när Martha, eller kanske Marcy May, löper amok över bioduken i förtvivlan. Ingen varken på eller framför duken vet vad som döljs i den unga flickans förflutna. Två händelseförlopp spelas upp så nära varandra att gränserna mellan då och nu, mellan faktiskt och fiktivt snart suddas ut. Martha bor visserligen hos sin rekorderliga syster, men existerar likaså som en grundligt manipulerad medlem i någon form new age-kollektiv.

Filmen är dock behagligt bred och behandlar mer än galenskap. Grundläggande mänskliga egenskaper speglar sig tydligt i den Pinocchio-artade kulttillvaron Martha tros ha vistats i. Sälj din fria vilja till en karismatisk ledare och bli en åsna. Se din integritet smulas sönder när du bevittnar saker som du vet är fel utan att ingripa. Sen är det bara att vänta in din galenskap i form av en stor blåval som sväljer dig hel. En sedvanlig och återkommande läxa i moral som inte verkar tappa stinget över åren. Kanske beror det på att vår moral aldrig slutar tryta.

Hela filmen hänger på Elizabeth Olsen som gör en stabil insats från början till slut. John Hawkes bemästrar sin vedervärdiga roll som manipulatör och Sarah Paulson gör även hon än trovärdig insats i sin roll som den förståndiga systern. Det som verkligen imponerar är dock färgerna, scenografin och fotografiet. Bioduken fylls av urtvättade färgskalor i grått, blått och grönt som i stillbilderna kommer till liv och ger helt rätt ton till denna vackra New England-thriller.

Det hela hade kanske kunnat bli något av en klassiker om ännu mer lämnats osagt och om de brutala inslagen hade varit brutala på riktigt och inte bara överdrivna. Men vi glömmer det och placerar en trevlig ny thriller på filmhyllan.