Potiche – En fransk troféfru

I början av 2000-talet cementerade François Ozon bilden av sig själv som en av fransk films främsta stilistiska filmskapare. Men över åren har Ozon förlorat en del av den stil som charmade både kritiker och publik i det notoriskt kritiska Frankrike.
I “Potiche” återgår Ozon till färgrika, retrohomagen som gjorde hans “8 femmes” så unik för snart tio år sedan. Resultatet är Ozons bästa film sedan just “8 femmes”. Att filmen utspelar sig 1977 ger Ozon chanson att utforska perioden genom musik, dekor, design och en lättja i dialogen i stil med dåliga amerikanska sitcoms. Catherine Deneuve spelar den stroppiga frun till fabriksägaren i Fabrice Luchini. När Luchini får en hjärtattack under en dispyt med fabriksarbetarna tar Deneuve över och förbättrar arbetarnas villkor, samtidigt som företagets försäljning når nya höjder.

“Potiche” är det närmaste en fransk fars man kan komma, en mycket enkelspårig, rolig film som ständigt är nära att tippa över och bli oseriös. Men, den håller sig allt som oftast på rätt sida av linjen, vilket kanske också bidrar till substanslösheten i berättandet. Det märks att Ozon och hans skådespelare har haft kul, men när filmen försöker bli djup och tala om klasskillnader och vad olika bakgrund kan göra för ett liv, blir det slätstruket och alldeles för lättvindigt.

Om inte annat är det spännande att se två av fransk films största legendarer i Deneuve och Gerard Depardieu i roller fyllda av metareferenser där de både gör narr och ger homage till sina karriärer.