Prom

Ingen som blir redigt berusad på toaletten? Ingen som slås på parkeringen? Ingen som röker gräs för första gången? Inte heller någon som faktiskt säger; “var det här verkligen allt?”. Den konstgjorda amerikanska fantasin om prom är intakt.
Denna Disney-producerade ungdomsfilm handlar om dagarna innan den alltid lika omtalade och framemotsedda skolbalen. Amerikanernas ungdomsromantik når någonstans sitt epicentrum den där kvällen på high school då hälften av barnen sitter hemma och skäms och den andra hälften överentusiastiskt dansar till utdaterad 80-talsdisco.

Den bitvis komiskt perfekta värld Disney försöker skapa är en skymf av verkligheten med perfekta elever i perfekta familjer i perfekta hus. Med dagens ungdomar så pass vältränade i klassiska Hollywood-plots är berättelsen i “Prom” närmast hånfull mot sin publik. När även de mest naiva kommer förutse varje riktning historien tar innan karaktärerna själva, är det inte mycket som är rätt.

Filmen serverar ett gäng karaktärer, alla hopkokade i en meningslös potpourri av sidohistorier som hade fått Robert Altman att skämmas över sitt arv. Det finns egentligen förutsättningarna att bygga upp meningsfulla karaktärer vid sidan av den traditionella historien, men risktagande och nytänkande tycks inte funnits på Joe Nussbaums agenda denna gång heller.