En dag

Kärlek är ett av de starkaste genomgående teman i världshistorien. Varav otaliga skildringar i olika former är helt naturligt. Kärleksfilmer är balsam för själen för den med brustet hjärta och sorg i själen. Filmernas uppgift är att återställa tron på kärleken och samtidigt tömma tårkanalerna. “En dag” kommer hjälpa dig till en viss gräns. Men, kanske inte på det självklara sätt som du tror.
En resa över tjugo år mellan Emma (Anne Hathaway) och Dexter (Jim Sturgess), den klassiska historien om arbetarflickan och adelspojken anpassad för tvåtusentalet, i en betydligt mer turbulent variant. Det som står ut mest är det faktum att Anne Hathaway återigen bevisar att hon tillhör den framtida eliten av kvinnliga skådespelare. Ett stundtals rätt stelt manus levereras ändå med värme och glimten i ögat av den fagra Anne.

För mig som inte läst boken blir hålen i historien övertydliga. Första akten av filmen ångar på i ljusets hastighet och utgår från att tittaren har kunskap om referensmaterialet. På det stora hela är filmen en vacker historia med djup i karaktärer, samhällsklassskillnader och personlig utveckling. Den gör allt rätt, problemet är bara att den gör det på ett rätt alldagligt sätt utan större överraskningar eller finess.