Sarahs nyckel

Den franska polisen knackar ivrigt på porten i arbetarkvarteren hos 10-årige Sarah och hennes familj. I ren panik gömmer den lilla flickan sin yngre bror Michel i garderoben och låser dörren för att skydda honom. Den franska polisen i samråd med tyskarna var ett steg i ledet av nazisternas Vélodrome d’Hiver-razzia som skedde i juli 1942. 13 000 judar bosatta i Paris massarresterades och fördes brutalt från sina hem varav hälften fängslades i en sporthall under vidriga omständigheter. Deras slutgiltiga destination var förintelselägren.
I modern tid finner vi den amerikanska journalisten Julia spelad av Kristin Scott Thomas som är i Paris tillsammans med sin make för att renovera deras lägenhet som varit i familjens ägo sedan 1940-talet. I lägenheten finner hon en koppling mellan hennes man och Sarahs familj och kopplingen leder henne in i berättelsen om Sarah. En hemsk resa om en liten flicka och hennes nyckel.

“Sarahs nyckel” träffar rakt i solarplexus och påminner oss om ett av världshistoriens mörkaste kapitel. En film som väver in tittaren i historien med en känsla av dokumentär, samtidigt som det dock skall påpekas att personerna i filmen är fiktiva personer och baserade på den bästsäljande romanen med samma titel av författarinnan Tatiana De Rosnay. I slutändan väljer vi att bortse från det. Berättelsen gräver sig innanför skinnet och skakar om själen rejält.

Filmer om förintelsen slutar aldrig att beröra och ämnet känns ständigt aktuellt, särskilt då högerextrema vindar blåser genom europeisk politik samtidigt som det avhandlar en ofta bortglömd, samt nedtystad del av fransk historia.