Vattenhästen

Mytologiska varelser och svunna legender, i “Vattenhästen” får du bägge delar i denna familjefilm av fantasymodell. Storyn redogör ursprunget för det legendariska Loch Ness-odjuret när lille Angus hittar ett ägg som kläcker ur sig en “vattenhäst”, som i sin tur är löst baserad på en skotsk sägen om den keltiska vattenhästen som sägs hemsöka sjöarna runtom i landet.
Två turister slår sig ner på en pub i Skottland. Där får de syn på det numera klassiska fotot på odjuret som sägs leva i Loch Ness-sjön. De avfärdar det som fejk men gubben bordet jämte har andra meningar om det. Han berättar därför historien om hur fotot kom till och historien bakom den mystiska varelsen. Han tar oss tillbaka till 40-talet där unge Angus MacMorrow lever tillsammans med sin syster och sin mamma. En dag hittar han ett ägg vid stranden som han tar med sig hem. Det kläcks lite senare och ut kommer ett litet mystiskt djur som snabbt letar sig in i Angus hjärta. Han döper den till Crusoe, efter ni vet vem, och sedan tar berättelsen fart. Crusoe börjar växa, byborna börjar undra vad det är som finns i sjön och till råga på allt blandar sig den ondskefulla militären in.

Nu har jag ju aldrig sett en vattenhäst men den här hästen liknar mer en korsning mellan en knubbsäl och en brontosaurus. Det är en liten vild krabat och till en början har Angus den i badkaret och vill att det ska förbli så. Angus arrangemang avbryts abrupt när Crusoe senare blir stor som ett hus och han tvingas släppa ut den i sjön. Animationerna på Crusoe är ojämna. Oftast är det förhållandevis realistiskt men ibland lyser bristerna igenom, särskilt när Angus rider på Crusoe i ett litet vattenäventyr.

Alex Etel porträtterar Angus och gör det bra. När man skapar skarpa band till ett djur resulterar det nästan alltid i oundviklig sorg och Etel lyckas förmedla sina känslor på ett övertygande sätt. Han skapar en naturlig och bra kemi mellan sig själv och den datoranimerade hästen, vilket är en förutsättning för att inte hela filmen ska falla platt. Tyvärr lyfter aldrig själva berättelsen, inte ens mot slutet griper den tag utan den förblir en ganska slätstruken inblick i historien om Loch Ness och dess varelse. Karaktärerna runtomkring Angus och Crusoe är livlösa statister som bara fyller ut filmen och det händer alldeles för lite för att man ska kunna odla ett intresse.

För de yngre är det nog ett mysigt litet äventyr men jag uppskattade aldrig filmen fullt ut. “Vattenhästen” är tråkig emellanåt och själva legenden har aldrig tilltalat mig. Mixen mellan familjedrama och fantasy går inte hand i hand här utan brister på bägge håll. “Vattenhästen” går tyvärr på tomgång stora delar av tiden.