The Greatest Movie Ever Sold

Morgan Spurlock var mannen som för sju år sedan fick mig att avstå läsk, godis, chips och allt som kunde liknas vid snabbmat i säkert ett halvår. Jag må ha varit ung, dum och lättpåverkad, men det säger ändå något om slagkraften i hans genombrottsfilm, “Super Size Me”. När han nu är tillbaka med sin tredje dokumentärfilm (efter mindre uppmärksammade “Where in the World Is Osama Bin Laden?”) är det reklambranschen, och i synnerhet produktplaceringar i filmer, som får ta plats under Spurlocks lupp.
Samtidigt som detta fenomen granskas finansieras hela dokumentären genom just produktplaceringar, varför vi får följa med Spurlock under hans försök att hitta sponsorer och finansiärer till filmen.

Utan att egentligen ha något som helst belägg för detta, så tror jag mig våga påstå att åsikterna om Morgan Spurlock går isär. Jag tänker mig att det ena lägret ser honom som en man som granskar samtiden på ett sätt som differentierar honom från resten av dagens dokumentärmakare. I det andra lägret ser jag personer som tycker att han ägnar sig åt trams och banaliteter, och egentligen bara konstaterar det uppenbara.

Men i någon mening var Morgan Spurlock ändå en av de första som gjorde populärkultur av dokumentärfilmen. Det är många som under de senaste åren har ridit med på denna framgångsvåg, men Spurlock var en av pionjärerna för att damma av och modernisera dokumentärfilmen som format.

I sann Spurlock-anda är därför “The Greatest Movie Ever Sold” inte den mest lärorika dokumentären som har producerats. Det mesta som tas upp om reklam, sponsring och produktplacering i lärosyfte är gammalt för de flesta av oss. Däremot är det en rolig, annorlunda och i många avseenden intressant dokumentär. Att Spurlock själv är en karismatisk person och verkligen går in för sina projekt gör honom också perfekt i den här typen av dokumentärer.

Att filmen räddas av Spurlocks charm, trots att den egentligen inte ger svar på några väsentliga frågor, har naturligtvis sina begränsningar. Efter 90 minuter har man visserligen haft en trevlig stund, men man lämnar biografen utan varken några frågor eller svar. Och i en dokumentär, som ändå ska upplysa, lämnas då en del att önska.