Colombiana

Luc Besson förknippades en gång i tiden filmmagi. Med sitt namn på en handfull av filmer som idag anses som klassiker lär Besson vara en ikon i en evighet framöver. Men sedan hände något, och även om Besson bara skrivit manus till Colombiana, svärtar det ner hans filmiska arv.
Filmen handlar om Cataleya som under sin uppväxt i Colombia får se båda sina föräldrar bli brutalt avrättade av maffiabossen Don Luis. Detta är givetvis inget som hon glömmer, utan tillbringar resten av sin uppväxt till att bli en världsvan, bildad och übertränad mördarmaskin med en arsenal av vapennamn i sin gömma och med ett enda mål i sikte…

“Colombiana” är en film där man kan skönja paralleller till tidigare Bessonalster som Transporter-trilogin, där en lättsam, aningen ironisk action med välljudande musikstycken och snabba klipp ständigt var i centrum. Poängen var underhållning medan eftertanken var lika med noll. Så även denna gång? Ja, i stort sett, även om filmskaparna här snuddar vid det brännande heta ämnet narkotika och gangsterkrig, som förr härjade i Colombia, men som numera förflyttats till Mexico.

“Colombiana” är en rå och hårdnackad film där underhållningen antar en form av våld där de onda utgörs av en hel drös orakade colombianska knarklocos med tunga guldkedjor och välpolerade uzis. Zoe Saldana bär hela tiden på ett sorgset ansiktsuttryck och inte ett coolt, bekymmerslöst sådant som Jason Statham i “Transporter”-filmerna. På sina ställen försöker “Colombiana” visa upp en vassare detaljstudie och finess än ovannämnda filmtrilogi. Men i mångt och mycket påminner filmerna om varandra. Det märks att det är samma gäng som ligger bakom fotot, slagsmåls- koreografin och atomsfären.

Mördarmaskinen Cataleya för mina tankar till Bessons relik och mästerverk “Nikita”. Nu är dock både skådeplatsen och tiden en annan, men bitvis upplever jag att man har dammat av Nikitas elementära beståndsdelar som utgångspunkt för en modern variant. Vriden för att passa i handen på en ny actiontörstande publik där ett tema som mer en väl ligger i tiden får utgöra själva kärnans grundstomme.