The Woman in Black

Vålnader i färgglada tappningar återfinns överallt bland myter i vår märkliga värld. Vita frun har hemsökt folk i åtskilliga generationer där hon sveper fram genom slott och salar med sina knarrande fotsteg. Folk vässar sedan sina vassa tungor för att spä på spökhistorierna för sina framtida barn, som i sin tur brer på med några lager till för extra effekt. Om “The Woman in Black” drar inspiration från dessa uråldriga anekdoter förtäljer inte historien, men det går inte att förneka de slående likheterna eftersom vi här får bekanta oss med en tant i svart som verkligen vet hur man skräms.
Daniel Radcliffe spelar huvudrollen som Arthur Kipps, en advokat som sörjer sin fru som nyligen gått bort i barnsäng. För att få lite perspektiv på tillvaron tar han sig an ett jobb för sin firma som skickar honom ut till en bortglömd by där han får i uppdrag att sälja en gammal herrgård. När Kipps anländer får han dock reda på att herrgården är hemsökt av en hemsk hemlighet och när han börjar gräva i mysteriet manifesterar det sig i form av en tant i svarta kläder som kräver upprättelse från forna synder.

“The Woman in Black” utspelar sig under tidigt 1900-tal och är en spökhistoria formad av den gamla skolans skräck. Inledningen är långsam och bygger effektivt upp en kuslig anda som tacksamt nog håller sig intakt hela resan igenom. Den krypande skräcken är vid vissa tillfällen så tät att lederna stelnar vid minsta lilla knarr. Den audiovisuella upplevelsen är påtagligt hårresande och vissa scener är väldigt originellt utformade. Tanten i svart dyker upp i både väntade och oväntade situationer, och här tycker jag att regissören gör ett utmärkt jobb med att variera sina skrämseltaktiker.

Radcliffe själv har inga problem med att kliva ur sin Harry Potter persona och han gör ett bra intryck som den plågade Arthur. Hans livströtta filosofi gör att han står sig bra inför duellerna mot tanten i svart och deras otaliga möten är både underhållande och skräckinjagande.
Historien som nystas upp är förvisso av den mer bekanta sorten, men den fungerar bra som bakgrund för de mer dramatiska inslagen vilket resulterar i att “The Woman in Black” blir en spännande och kompetent skräckfilm som gör att jag får svårt att hålla nerverna i beredskap.