Miss Kicki

Kicki är en lugghuggen lådvinsvältare som frågar tonårssonen om han vill följa med på semester till Taiwan. En chans att lappa ihop den trasiga relationen skulle man kunna tro, om det inte vore för den dolda agendan att söka upp ett internetragg.
Ingen originell historia, men som med Rookie Film-pengarna har plastikopererats till mer exotiskt yttre. Staden blir en plats för rehabilitering och inre konflikt, men Håkon Liu målar ett vykort där vi aldrig riktigt släpps in. Kameran är förtjust i miljöerna – det är jag också – till den grad att man hellre hade lämnat karaktärerna och gått på egen sightseeing.

Estetiken är inte helt olik en resedagbok med modereklamskomplex. Lite skakigt, urbant och skitigt, men mest av allt präglad av dröjande blickar som kämpar med att framföra en äkthet som saknas. Det blir en smula sorgligt att bevittna de tappra skådespelarna – Pernilla August personifierar en bitterljuv medelåldersångest – som desperat försöker att kommunicera ett depraverat familjeträd, rotat i Alex Haridis tunna manus.

Det skulle ha kunnat bli en intressant karaktärsstudie, kopplad till dagens medielandskap med fokus på moderna människans dubbelidentitet on- och offline. Kicki tampas mellan rollerna som tråksvennen och exotiska svenskan, som bakom tangentbordet funnit en webcam-medierad toppenkarl som visar sig vara ett svin i verkliga livet. Men problematisering uteblir och tekniken stannar vid narrativt startskott och flygbiljett till varmare klimat. En trevlig vistelse, men trots semestern återfinns inget nytt under solen.