Sinister

Sinisters sofistikerade stämning och subtila skådespeleri höjer denna skrockfulla skräckis till en platå över de myriader av b-skräckisar som går rakt till dvd.
Att få till en engagerande och icke-löjlig story i en skräckfilm är inte lätt, det är inte heller något Sinister lyckas med. Men eftersom spöken och andra övernaturliga företeelser, här handlar det om någon demon som konsumerar barns själar, alltid är fjantiga så är det inte det som är det viktiga i skräckfilmer som den här. Det är istället hur skräckinjagande de individuella sekvenserna och den övergripande atmosfären är. Och här excellerar Sinister.

Scenerna visualiserade i Super 8 (8mm)-estetik är små snackbitar av terror som lever sig kvar på retinan och i i hjärnbalken, det är också dessa som skiner starkast i kontrast till resten av filmens tämligen konventionella rörliga bilder. Ethan Hawkes huvudroll fungerar som ett ankare för hela berättelsen och hans rollfigur känns skönt mogen i jämförelse med de stereotypiska tonårsslaktoffer som har blivit standard i dagens amerikanska skräckfilmer.

Sinister är inget nytt under solen men det är en helt okej stämningsfull skräckis som bli bra på bio. I mörkret skapar den hotfulla atmosfären en lockande eskapism som drar in dig i den löjliga storyn och tillfredsställer alla som som älskar en bra dålig skräckfilm på stor duk.