On the Road

Att filmatisera en av tidernas mest kultförklarade och omskriva böcker är en ordentlig utmaning. Att romanen i fråga dessutom var stilbildande för en hel generation gör det nästintill omöjligt.
Jack Kerouacs Beat-roman “On the Road” fick en hel värld att inse att det fanns fler än dem själva som inte ville anpassa sig till normen och att det faktiskt fanns människor som vägrade bli som alla andra. De som blev trollbundna av boken skulle aldrig tycka om en filmatisering, så är det ofta och framförallt när det gäller romaner som förändrar de som läser dem. Detta var Walter Salles väl medveten om. Därför gör han, istället för en “filmatisering”, en berättelse om Jack Kerouacs tid på drift. Trots att det är detta boken skildrar blir ändå skillnaden markant. Det vi nu ser på duken är ett tidsdokument om unga vuxna i ett land som inte vill förstå dem, istället för ett försök att än en gång fascinera en generation.

Filmens stora behållning är, precis som bokens, karaktären Dean Moriarty, här mästerligt spelad av Garrett Hedlund. Hedlund lyckas med briljans fånga Deans insikt att hans liv, trots det konstanta flödet av sprit och kvinnor, inte är mer än ett tomt skal. Även Sam Riley gör en stabil insats som protagonisten Sal Paradise, dock inte i närheten av så minnesvärd som Hedlunds.

Filmens problem ligger dock i att den, likt de flesta “road movies”, blir lite av en turistbroschyr för hela USA. Även om detta inte är ett alltför störande moment känns det ibland lite som man bläddrar igenom någons fotoalbum från bilsemestern. Det ska även tilläggas att Kristen Stewart inte var rätt för rollen som Marylou, hennes uttrycklöshet gjorde den annars drivande karaktären till onödig utfyllnad.

Salles ska dock ha all beröm för att han vågar filmatisera en bok som setts som nästintill omöjlig att göra något bra av. Han gör det dessutom med ett klart godkänt resultat då “On the Road” faktiskt är en av sommarens höjdpunkter trots sina brister.