Flight

Denzel Washington vaknar upp i ett anonymt hotellrum någonstans i USA. Han stirrar bakfullt mot den välskapta kvinna han gått till sängs kvällen innan samtidigt som hans ex-fru ringer för tjafsa om pengar. Han halsar botten från ölflaskan på nattduksbordet, fumlar runt i rummet, drar en lina av kola för att vakna till innan han några ögonblick senare, full av själförtroende, vandrar genom hotellkorridorerna med sin flygkaptenskaptensuniform.
Öppningsscenen i Robert Zemeckis första spelfilm sedan “Cast Away” från 2000 är perfekt. Den börjar långsamt – vi sätter oss tillrätta i fåtöljen – för att öka tempot innan vi tillslut möter den perfekte piloten. Hade vi blundat de första minuterna hade ingenting framstått som konstigt. Vid den här tidpunkten vet vi egentligen ingenting om denne bakfulle pilot och varför han är som han är. Han ska flyga sin rutinflygning mellan Orlando och Atlanta som han gjort tusentals gånger. De lyfter från Orlando i ett kraftigt oväder utan att någon sin tappa kontroll över sin MD80. Han hittar en lucka genom molnen och pressar sin maskin till sitt yttersta. Men det hinner egentligen aldrig bli farligt, han vet hela tiden vad han gör. Men när han mot slutet av flygningen förlorar kontrollen är det inte hans eget fel.

Vi behöver inte utveckla vad som senare händer mer än att Washington kraschlandar på en äng och Zemeckis kan börja sin karaktärsstudie av den själsligt trasige piloten på gränsen till ett nervsammanbrott. “Flight” blir snart en studie i beroende, i självömkan och ansvarstagande. Det som utspelar sig får egentligen räcka som karaktärsstudie, vi bjuds bara in till små delar av Washingtons liv innan olyckan: en familj som älskade flygplan, ett misslyckat äktenskap, en son han älskar men inte kan tala med, en militär bakgrund och främst ett alkoholproblem som sätter honom i en alltid nedåtgående spiral.

Alkoholberoendet blir snabbt filmens centrala berättelse, flygkraschen blir nästan en sidohistoria som snarare ställer frågor än besvarar dem. Zemeckis försöker dock aldrig skapa en moralisk berättelse av det hela. Han låter oss bestämma vem Washingtons karaktär egentligen är; hjälten eller skurken.