Rust and Bone

“Rust and Bone” framstår kanske som en ganska dum, kanske lite märklig. Men berättelsen, kanske kärleken, mellan en valtränare som förlorar sina ben i en olycka och en boxare, har ett poetiskt skimmer över sig, en analyserande lins som sätter allting i ett nytt, intressant perspektiv.
Det är svårt att inte dra jämförelser till Jacques Audiards “En profet”. Båda handlar om trasiga män som hittar sig själva, sin maskulinitet och sina människovärden. Men det hade inte fungerar om det inte vore för Audiards orädda filmskapande. Det krävs liksom en större vision och mycket självförtroende att sätta filmens mest emotionella scen till en högt dunkande Katy Perry-låt, och ändå bli uppfattad som seriös.

Matthias Schoenaerts och hans femårige son liftar genom Frankrike för att starta om sina liv hos hans syster. Han plockar upp dussinjobb här och där för att till slut hamnar som dörrvakt på en nattklubb. En kväll räddar han Marion Cotillard från ett slagsmål och kör hem henne. Schoenaerts och Cotillards karakatärer är egentligen så långt ifrån varandra de kan komma. Boxaren och djurskötaren. Men också djuret och skötaren. Men även om boxaren oftast framstår den mest primitiva av människor, är boxarna oftast världens mest intressanta idrottsmän. När vi pratar om deras styrkor är det snarare den psykiska styrkan som imponerar än den fysiska. Att lyckas på högsta nivå som boxare kräver mer psykisk styrka än någon annan sport.

Samtidigt som djurskötaren försöker tämja sitt djur, göra honom mindre djurisk och mer human tar han aldrig någon hänsyn till hennes fysiska nedsättning. Han tycker aldrig synd om henne, ömkar sig aldrig och rycker hellre aldrig på axlarna. “Rust and Bone” handlar om människor som överkommer svårigheter i både kropp och själ. Det finns något väldigt romantiskt i hur de i det omedvetna tar hand om varandra, hur de försöker att rehabilitera varandra i sina kval. Men också den komplexitet som uppstår när de helar varandra till den grad att en schism är omöjlig att undvika.

Med “Rust and Bone” visar Audiard återigen att han är Frankrikes enda riktiga tronföljare till mästarna från förr.