Månguden

En seriemördare jagas av polis i svensk thriller. Nej, kanske ni skriker. Det är i så fall inte så konstigt med tanke på de X antal mer eller mindre dåliga Beckfilmer med efterapningar som översvämmat marknaden och gjort den svenska polisthrillern till en förtjänt utskälld genre.
Det är därför trevligt med återutgivningen av den utmärkta tv-filmen Månguden som skrämde många campare att stanna hemma sommaren 1988. En tät polisprocedursthriller som lyckas krydda upp sin sobert sunkiga svenskhet med en gnutta giallostämningar à la Dario Argento och Company.

Mångudens stora behållning är den atmosfär av skräck som Jonas Cornell lyckas ingjuta i Thomas Borgströms något konventionella manus. Om berättelsen inte håller hela vägen så är iscensättandet av den desto bättre. Det hotfulla okända blandas med det vardagligt mondäna för att sätta publiken i ett tillstånd av rädsla inför de så igenkännliga svenska miljöerna.

Filmen lyckas också teckna en visuellt intressant seriemördare med mask vars stelnade anletsdrag åtminstone gör anspråk på att försöka tävla med Mike Myers eller Jason Vorhees uttryckslösa uppenbarelser av ondska. Tyvärr motarbetas all skräck av det något mesiga avslöjandet i filmens slutkläm.

Detta faktum kombinerat med att upplösningen inte är så svår att lista ut på förhand och det bitvis slappa manuset hindrar filmen från att nå vidare från kult- till klassikerstatus. Skådespelarinsatserna är inte heller helt solida även om Heinz Hopf är lustfyllt elak i sin roll som akademikern Andreas Gregor.

Dvd-utgåvan har inga extra godsaker att bjuda på men det får ändå ses som en mindre kulturgärning att släppa lös Månguden på en ny generation av campare, svältfödda på Beck och bihangs sorgliga sökande efter solkiga skurkar.