Flimmer

Patrik Eklund har präglat kortfilmsfestivaler med sin obekväma humor under flera år, och det är minst sagt på tiden att han får chans att uttrycka sig i en långfilm. Både humorn, tonen, ensemblen och dialogen är bekant i teleoperatörskomedin om en strömallergisk nättekniker och ett telebolag på konkurskurs.
Även om det är välförtjänt att Eklund äntligen får göra en långfilm är det också fullt förståeligt varför det inte skett förrän nu. Ur en finansiärs perspektiv är hans manus bland det osexigaste man kan tänka sig. I Flimmer tampas ett telenätsbolag på dekis med sin helt fruktansvärda image. Lösningen blir en inkompetent PR-byrå och bolagets nya frontfigur – superhjälten 4G-mannen. Parallellt sliter en kontorsanställd med att färdigställa bolagets kvartalsrapport trots ständiga tekniska motgångar och en oförlåtligt okänslig it-avdelning, en nättekniker blir steril till följd av en elolycka och en underjordisk motståndsgrupp av elallergiker planerar en fasansfull plan för att sätta stopp för 4G-nätet.

Det är ingen film jag hade investerat mina pengar i. Men Eklund är bra på att skapa komiska ögonblick i tragiska stunder, ensemblen med Kjell Bergqvist och Olle Sarri i täten hittar lägen i sina rolltolkningar som är bitvis briljanta och då och då blir det ganska bra komedi i gränslandet mellan Fyra nyanser av brunt och Mäklarna.