The Stone Roses: Made of Stone

Det är svårt att vara opartisk när det kommer till dokumentärer. En film som dokumenterar ett ämne som ligger dig varmt om hjärtat kommer med största sannolikhet upplevas som mer intressant, kanske till och med bättre, än en som behandlar ett för dig ointressant ämne. På grund av detta är det alltid svårt att ge en dokumentärfilm en, utifrån ett filmiskt perspektiv, rättvis bedömning. Därför vill jag börja med att säga att “Made of Stone” är en film av en Stone Roses-fantast för en Stone Roses-fantast.
Regissören Shane Meadows berättar redan tidigt i filmen hur det gick till när han blev tillfrågad att göra en Stone Roses-film, han berättar hur det kändes att bli uppringd av sin hjälte och tillfrågad om han ville göra en film om sitt absoluta favoritband. Redan här visar Meadows klart och tydligt vad “The Stone Roses: Made of Stone” egentligen är. En kärleksförklaring till sina hjältar och förebilder, för andra likasinnade. Trots att detta okritiska tillvägagångssätt kan tyckas helt fel för en dokumentärfilm så funkar faktiskt detta grepp förvånansvärt väl i fallet “Made of Stone”. Med hjälp av sin villkorslösa kärlek till Ian, John, Mani och Reni lyckas Meadows förändra bilden av Stone Roses som kaxiga och ett av de mer osympatiska banden i modern tid. Istället får vi se ett ödmjukt och, vad som tycks vara, väldigt trevligt gäng som ska återförenas för första gången på 16 år.

Det ska påpekas att “Made of Stone” inte är en musikdokumentär i klassisk bemärkelse. Det är inte en film som berättar historien om ett band och diskuterar dess betydelse. “Made of Stone” är snarare en dokumentär i ordets sanna mening. Shane Meadows film dokumenterar förra årets återförening av Manchester-bandet The Stone Roses. Visserligen varvas nya bilder med arkivmaterial för att belysa bandets genomslagskraft i slutet av 80-talet. Men fokus ligger ändå på återföreningen och fansens mottagande av deras hjältar från förr. Jag ser inte bristen på den klassiska musikdokumentärstrukturen som en svaghet utan snarare tvärtom. Då Meadows inte gör någon skillnad på sig själv och fansen så blir “Made of Stone” en oerhört korrekt bild av hur denna återförening togs emot av fansen och hur de känner för bandet.

På samma sätt som Meadows lyckas visa Stone Roses från sin bästa sida så får han även de öldrickande, fotbollströjklädda fansen att framstå som de mest älskvärda och kärleksfulla människorna på planeten.

“The Stone Roses: Made of Stone” är inte en film som kommer intressera alla. Men har du ett intresse av brittisk popmusik och framför allt av Stone Roses så är “Made of Stone” en glädjefylld resa från början till slut. En resa som avslutas med ett helt magnifikt framförande av Fool’s Gold från en av Heaton Park-spelningarna.