Ciné möter Håkan Nesser

“Jag samlade på henne när jag var i sisådär 12-års åldern, jag tyckte hon var såå snygg, hade en rätt stor samling Kim Novak-filmstjärnebilder.”

Håkan nyanserar ut ordet snygg på ett speciellt sätt, som om han för en sekund var tillbaka i sitt hockeykortliknande samlande som ungdom. Han fortsätter med att berätta att hon var en drömbild av kvinnan, motsvarigheten gestaltas i filmen av Helena af Sandeberg som Ewa Kaludis. “Det här är kvinnan med stort K, ett slags vackraste som finns, en drömbild av kvinnan”. Jag kan inte undvika att tänka på att han låter lite drömsk när han beskriver henne och det leder mig in på nästa spår.

Behandlar den din barndom? “Nej, det gör den inte, det är inte något självbiografiskt”, kommer svaret. Han fyller snabbt på med att “Det är mera generellt, allmängilltigt, alla känner ju igen sig. De här killarna är 14, alla minns ju hur det är att vara fjortis.”

Förebilden bakom Eva Kaludis är utredd, pojkarna var en mer allmän beskrivning av allmän pubertal ungdom, men storerbror Henry då? Under filmen tänker man genast på hur lik han är James Dean vilket jag påpekade. “Jag tycker han gör en skitrolig roll, James Dean i Närke-bushen på 60-talet. Han ska vara den här tuffingen och förebilden för pojkarna, han är större, han har varit med och de ser upp till honom. Jag tror inte jag tänkte på James Dean när jag skrev boken, men Jonas gör det elegant tycker jag.”

Manusskrivandet beskriver han ödmjukt som svårt och inget han gjort i en större grad till filmen. Han ger istället regissören Martin Asphaug den största delen av äran. Gällande inspelningen ville han inte heller riktigt blanda sig i, han kan inte branschen och lämnade därför över det till mer erfaret folk. “Det var snarare så att Martin ville ha med mig i det jag är med på, men han är mycket mer ansvarig än jag” berättar Håkan.

“Jag tycker att det är kul att de gjort film på mina böcker, dessutom tycker jag att “Carambole” och “Kim Novak…” blivit väldigt bra filmer. Så jag är tacksam för att man gjort filmer av det”. Han är även mycket nöjd med att man lyckats ta ur kärnpunkten ur “Kim Novak…” och adapterat den på ett bra sätt. “Den har gått in i hjärtat på folk, det har uppenbarligen boken också gjort. Jag hoppas att filmen ska gå in i hjärtat och beröra på ett varmt och gott sätt”.

“Just att vistas i naturen, vid en sjö, det är sommarlov, det är nån magi i det där. Den drömsommaren hoppas man ju att alla barn får uppleva.”

“Det är inte säkert att den kommer slå, men jag hoppas och tycker väldigt mycket om den. Den är så äkta och det finns inga falska toner i den”. Nöjd verkar han vara, vilket han har all rätt till. Nessers böcker kommer finnas en tid framöver på svensk bio med tanke på de kommande Van Veeteren-filmerna. Fem filmer utöver “Carambole” har redan spelats in. Vi kan bara hoppas att de inte försvinner i mängden likt Beck gjort. Det är även prat om att göra boken “Picadilly Circus” i filmform, men det är bara på idéstadiet än så länge.

Det här var del två av tre i serien av Cinés täckning av “Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”, nästa kommer att handla om Jonas Karlsson.