IRL

Så länge mobbing förekommer i skolor kommer det vara ett aktuellt ämne för alla tänkbara diskussionsforum, att förhindra det är en ständig kamp som måste föras. Det är även ett drivande tema i “IRL” som handlar om Elias, en högstadieelev som ständigt är utsatt av sina skolkamrater. Som om kamrater vore en rimlig benämning. Oavsett om det är i klassrummen på lektioner, på skolgården och i korridorer på raster, eller på gatan eller bussen på vägen hem, så finns de alltid där. Hans plågoandar som i varje handling förminskar hans person. Därför spenderar Elias sin fritid i en datorspelsvärld, en värld där han kan leva ut sina känslor, där han inte trakasseras utan har vänner istället. För Elias är datorspelsvärlden den riktiga världen.

Detta är filmens andra drivande tema – hur en alternativ värld på internet i viss mån har ersatt den verkliga. För Elias är det på internet han kan vara sig själv, det är “spelet” som det genomgående kallas, som är hans främsta verklighet. När ett pinsamt filmklipp får fäste på internet etableras ett ämne som är särdeles aktuellt, näthat. Och man kan ju tycka att detta låter både modernt och relevant och således skulle låta filmen spegla detta, men låt er inte luras. Näthatet släpps snabbt, och det som kunde bidragit med fräschör och gjort filmen dubbelt så relevant uteblir.

Scenerna i spelet, när Elias avatar springer omkring och dialogen är utbytt mot chattext känns närmast uråldriga. Dels för att alternativa världar i onlinespel har funnits och varit ämne för debatt i ett drygt decennium, och dels för att dess intermedialitet därmed känns lika daterad som e-post-sekvenserna i “Du har mail”. Vidare läggs allt för stort fokus på en del av intrigen då Elias planerar och utför en hämndaktion mot sin värsta mobbare, en aktion som inte känns nämnvärt trovärdig och som inte bara flyttar sympatierna från den mobbade, utan dessutom framställer honom som vansinnig. Det finns väl en poäng i att dra det till sin spets, Elias går i självmordstankar och genom att ge honom en ondska som triggats av långvarig mobbing vill man förstås visa ett värsta-fall-scenario. Men det måste göras på ett smidigare sätt än såhär.

Rent tekniskt är det ett dugligt hantverk vi har att göra med. De unga skådespelarna spelar mestadels utan större anmärkningar, och i vissa scener lyckas de rent av beröra. Foto och scenografi  är av det snitt modern svensk film med högre ambitioner än slentriandeckare brukar vara, rätt fint med andra ord. Sekvenserna i spelet är jag förvisso inte alls förtjust i, men när de effektivt korsklipps med hallucinerande skogsmiljöer skapar de en av filmens bättre scener.

Man bör i sin reception av “IRL” ha filmens målgrupp i åtanke. Vissa ungdomsfilmer lyckas vara universella i sin igenkänningsfaktor genom att vara smart intrikata filmer, men “IRL” är lite för enkel för det. Jag vill däremot ge den en eloge för att den verkligen försöker utnyttja de plattformar som stora delar av ungdomskulturen kan relatera till. Av svenska filmer med ungdomar, för ungdomar, som jag sett de senaste åren, hör “IRL” helt klart till de bättre.