De feta åren är förbi

Jag kan erkänna direkt att jag är svag för tysk film. Dels för språket och dels för den ofta underbara humorn. Med filmer som Goodbye Lenin tycks också den tyska filmindustrin ha fått upp ångan. Därför var det extra intressant att se att De feta åren är förbi faktiskt når bio även i Sverige.
Kompisarna Jan och Peter är anarkister och aktivister. På nätterna bryter de sig in i rika människors hus. Men de stjäl ingenting, istället möblerar de bara om och lämnar ett meddelande till husets ägare. Meddelanden som “De feta åren är förbi” eller “Ni har för mycket pengar”. En dag går dock något fel under ett inbrott, något som kommer att förändra hela deras tillvaro.

Så långt som nästan en timme in i denna film började jag undra om det var ett misstag att se den. Att filmen hade problem att lyfta är det minsta jag kan säga. Visst bjöds det på små skratt här och var och karaktärerna är redan från början både sympatiska och intressanta. Däremot går historien på tomgång. Dock kommer filmen igång under sista halvan och blir riktigt bra, inklusive ett i mitt tycke riktigt bra slut.

Filmens förtjänster ligger främst i att den är väldigt välspelad och jag undrar fortfarande hur lång tid det tar innan vi får se Daniel Brühl i Hollywood. Även övriga inblandade gör sina roller med heder och gör att karaktärerna känns trovärdiga. Filmen är också stilsäker med bra musik och ett foto som visserligen kan vara lite irriterande, jag börjar minst sagt tröttna på skakig handkamera, men som passar filmens stil. Största klagomålet mot filmen är som jag tidigare nämnt att den har problem att lyfta. Kanske är den också något för lång. Drygt två timmars speltid kräver en del av manus och regi, vilket De feta åren är förbi inte riktigt lever upp till. Men väl man tagit sig igenom första halvan är det en underhållande upplevelse.