Edward Norton

Visste du att Edward Norton jobbat som konsult i Japan? Att Norton och Brad Pitt tog lektioner i hur man tillverkade tvål under arbetet med Fight Club? Att han som ung helst av allt ville bli taxichaufför i New York, men han nekades på grund av sin ålder.

Edward James Norton Jr föddes den 18:e augusti 1969. Föräldrarna, far Edward, hade ett konsultföretag i Japan, och jobbar idag med bevarande av diverse historiska föremål. Edwards mor, Robin, jobbade som högskolelärare, fram till det att hon dog i hjärncancer 1997. Edward fick en bra uppfostran och tog studenten på respekterade Yale. När han tagit studenten började han studera vid en teaterskola i New York. Han hoppades att det skulle ge honom en roll på någon av New York teaterscener. Manusförfattaren och regissören Edward Albee såg talangen hos Norton och lät honom delta i en del teateruppsättningar. Under tiden som karriären på teaterscenen fortskred så letade man i Hollywood efter en ung skådespelare som skulle kunna spela emot Richard Gere i thrillern “Primal Fear”. Leonardo DiCaprio blev först erbjuden rollen, men han tackade nej. Gere som inte gillade hur producenterna skötte arbetet med filmen var nära att lämna projektet, fram till det att Edward provspelade och tilldelades rollen i konkurrens med 200 andra hoppfulla. Innan filmen ens var färdiginspelad eller visats för allmänheten hade Edward skapat en smärre sensation. Woody Allen erbjöd prestigefulla roller i “Everyone Says I Love You” samt “The People vs. Larry Flynt”. Edward tappade dock inte koncentrationen på huvudprojektet, “Primal Fear”. I självaste debutfilmen nominerades han för en Oscar och vann en Golden Globe för bästa skådespelare i en biroll.

“What is my objective here?” frågade en åttaårig Edward sin dramalärare. Läraren har i ett senare tillfälle sagt att hon från det tillfället förstod att Edward skulle bli något stort. Efter smackstarten med “Primal Fear” fortlöpte karriären med en del filmer Edward behärskade utan problem. Steven Spielberg var imponerad och erbjöd Edward en roll i “Saving Private Ryan”, något Edward tyckte var helt ointressant. Han lade istället på sig drygt 14 kilo muskler, genom att dricka otroligt mycket proteiner och spenderandes timtals i gymmet, allt för att han hans karaktär, Dereck Vinyard skulle förvandlas till ett monster för sin roll i “American History X”. Nortons roll blev väldigt trolig och kritikerrosades världen över, många blev därför överraskade över att Norton inte vann Oscarsstatyetten det året, den gick istället till Roberto Benigni efter sin roll i “Ett underbart liv”.

1999 ringde David Fincher och erbjöd Norton en av de två huvudrollerna i “Fight Club”. Fincher hade bara sett Norton i “The People vs. Larry Flynt”, han blev så imponerad att han tyckte det var onödigt att se fler filmer för att övertygas. Med facit i hand gick det väldigt bra, “Fight Club” ses idag som en av historiens bästa filmer.

Trots alla framgångsrika roller håller Norton en låg profil, han har bland annat sagt att han skulle få en hjärtattack om han skulle tvingas att sluta ta New York tunnelbana. Han har också sagt att man lär sig vara stjärna, men man måste vara väldigt försiktig, hela tiden på sin vakt för att glamouren inte skall ta överhanden i livet.

På senare år har Norton valt en del kommersiella roller som i “The Italian Jobb”, “The Score” och “Röd Drake”. Trots att hans medskådepelare vid flera tillfällen varit på bristningsgränsen till vad som är acceptabelt har Norton koncentrerat sig på sin roll, och alltid gjort det med bravur. I “Kingdom of Heaven”, Ridley Scotts episka krigsdrama fick vi aldrig att se Nortons ansikte, då han fick ha på sig en mask under hela filmen.

“I’m an actor and, each time out, I’m trying to convince the audience that I’m this character. Every little thing that people know about you as a person impedes your ability to achieve that kind of terrific suspension of disbelief that happens when an audience goes with an actor and character he’s playing” sade Norton I en intervju efter sin roll i “The Score”. Jag hoppas inte denna biografi ändrar er syn på denne fantastiske skådespelare.”