Ciné möter Martin Jern

Hans Levi’s är så trasiga att det inte riktigt går att avgöra om det är femhundraettor eller femhundrasexor, eller kanske snarare hur många femhundraettor det är. Lagningarna på hans lår består av fragment från åtminstone fyra olika jeanstyg, och ändå kan man skymta hans semesterbruna ben genom de glesa sömmarna. Bredvid den genomsnittlige regissören sticker han ut, antyder något speciellt.

– Jag vet inte om jag gör film på något speciellt sätt. Vi jobbar mycket på våra skådespelare, jag vet inte om det räknas. Innan jag började göra spelfilm har jag gjort en del dokumentärer och det hänger väl kvar, jag vill att det ska kännas på riktigt.

Martin Jern representerar på många vis svensk independent, eller kanske vad svensk independent borde vara. Han är väldigt teoretiskt medveten och vet vad han uttalar sig om. Han är visserligen ny i kretsarna – om man inte räknar hans kommande Du & Jag innehåller hans portfölj av biofilmer bara Fjorton suger – men gör inte intrycket av det. Hans strävan efter det dokumentära i det oväntade är mycket utstuderad, eller ostuderad, beroende på hur man ser på det.

– Jag försöker alltid planera så lite som möjligt, och planera det oplanerade. Ganska ofta kom vi till inspelningsplatsen utan att någon hade en aning om vad som skulle hända. Jag letade efter sådana skådespelare också, som kan göra något oförutsägbart. Man måste våga experimentera, men improvisation kan bli livsfarligt också. Ibland blir det så sjukt dåligt. Hur skiljer det sig att göra den här filmen, med så mycket större budget än Fjorton suger?
– Det var inte så stor skillnad. Vi kunde ha en kamerakille istället för att fota själva, och vi lät honom bara köra på. Jag gör egentligen hellre filmen billigare och bestämmer allt själv, men Sonet Film har inte brytt sig så mycket. Vi har fått göra som vi vill. Det hade funkat att göra filmen för 500 000 också, det hade nog blivit annorlunda, men man kan göra det mesta man vill på de pengarna. Det är det som är independent för mig, att vi gör allt själva, håller i alla leden. Då är man fri.
Du fick en budget på fem miljoner. Varför gjorde du inte något sjukare när du ändå hade fått pengarna?
– Det här är det som jag tycker är sjukt