10,000 BC

I “10,000 BC” kunde Roland Emmerich utnyttja ett intressant koncept. Att ta oss tillbaka till stenåldern kunde ha inneburit spektakulär action där hisnande scener varit stöttepelaren för att bära upp en intressant story. Men någonstans på vägen blev det fel.
Roland Emmerich är ju egentligen den perfekte mannen att ro hem en sådan här film där datoranimationerna står i centrum. Tysken har skrivit och regisserat den här stenålderskakan där vi i en seg inledning får ta del av historien som kretsar kring de unga skönheterna D’Leh och Evolet. De är givetvis gjorda för varandra och ett kärleksintresse odlas tidigt in i filmen. När deras by blir attackerad av barbarer och Evolet blir bortrövad blir D’Leh tvungen att resa genom alla årstiderna för att finna sin käresta och rädda sin by.

Trots enorma resurser och stor potential haltar filmen likt en mammut på tre ben. Storyn är dålig och framför allt väldigt tunn. Steven Strait, som spelar D’Leh, tacklas med illa skriven dialog och sätter inte replikerna särskilt väl heller. Camilla Belle spelar Evolet och är bara vacker att titta på. Hon blir tyvärr inget mer än damen i nöd. Detta känns typiskt Emmerich då hans regi enbart verkar inkludera action och häftiga scener. Allt annat har alltid varit sekundärt. Mullrande mammutaction är det också ont om och Emmerich slösar för mycket tid på oväsentligheter och karaktärerna är inte särskilt intressanta. Istället låter han kameran svepa runt ett par extra gånger för att visa oss en vacker utsikt eller så mumlar någon något intetsägande. Emmerich anstränger sig dock ett par gånger och underhållande scener inkluderar en strid mot förhistoriska strutsar som ger en välbehövlig injektion i filmen. Resten faller platt och manuset erbjuder inte så mycket som det skulle kunna ha gjort.

Jag ville verkligen tycka om den här filmen och jag förstår inte hur Emmerich lyckades punktera filmen så hårt. Actionbiten låg serverad med sabeltandade tigrar, mammutar och galna stråtrövare i smink, men det mesta slarvas bort. Trots en del magnifika scener lyckas han aldrig fånga den episka känslan som man tycker borde komma automatiskt med en sån här film.