30 Days of Night

Det har surrats om “30 Days of Night” i skräckkretsar ett tag nu. Vampyrer har ett starkt fotfäste bland blodälskare och på förhand blev “30 Days of Night” utnämnd till näste herre på täppan. Men filmen levererar inget annat än en besviken känsla av tomhet och kommer knappast bli någon fanbärare för blodsugande vampyrer.
Titeln syftar på den sista solnedgången i den lilla isolerade staden Barrow i Alaska. Trettio dagar i mörker väntar befolkningen och snön och kylan har ett kraftigt grepp om staden. Mitt i allt snökaos dyker det upp ett gäng vampyrer och anfaller stadens invånare och det hela förvandlas till ett blodigt inferno.

Scenariot är lovande och så är även fotot. Känslan av isolation är påtaglig och många scener för tankarna till John Carpenters “The Thing”. Snön yr och mörkret fäller sakta ner sin slöja över staden. Men något glömdes på vägen. En handling kan vara bra att börja med. “30 Days of Night” har ingen som helst vettig handling utan är mest ett hopkok av vampyrer på jakt efter lovligt byte. Det dröjer inte länge förrän de mordiska vampyrerna dyker upp och gör livet surt för invånarna och när actionscenerna rivstartar gör de det med kaotiska klipp som förbryllar och förvirrar. Det slaktas hejvilt, men utan någon större skärpa vilket framkallar gäspningar relativt tidigt. En del scener inleds utan någon som helst förklaring och ibland undrar man om inte regissören har klippt filmen på fyllan. Vampyrerna i filmen är relativt häftiga och har en lite annorlunda look i Nosferatustil vilket är skönt och det är egentligen den enda aspekten av filmen som är någorlunda bra.

Talangfulla och etablerade skådespelarna Josh Hartnett och Ben Foster har anlitats för att gestalta huvudrollerna och förmodligen för att ge filmen lite kredibilitet. Men deras roller är tunna för att kunna göra dem rättvisa och det hela resulterar i stel dialog och tafatt agerande. Detsamma gäller resten av ensemblen som mer eller mindre försvinner bortom allt blod och våld. “30 Days of Night” är en våldsam film, men samtidigt förvånansvärt fantasilös när det kommer till detta. Vampyrattackerna kommer med jämna mellanrum och är oftast av samma slag och det hela repeteras filmen igenom vilket är väldigt trist. Hugg mot nacken och skrik lite med blod rinnandes från munnen. Kanon!

Den här filmen kan ni skippa även om ni är vampyrälskare ända in i benmärgen. För den gör inget annat än besudlar de coola vampyrerna och ställer dem i skamvrån.