1.5
Publicerad kl 00:00 den 21 Sep 2006
av
Delar av Sveriges absoluta skådespelarelit understödda av till skyarna höjda produktionsbolaget Tre Vänner underpresterar kraftigt i “7 miljonärer”. Det enda man minns efteråt är de löjliga bitarna – ja, och så Loa Falkman, förstås!
Himlabacken. Smaka på namnet. Idylliskt, inte sant? Det är det också. En stor, herrgårdsbyggnad mitt ute i ingenstans. Svensk sommar, fantastiska omgivningar – här ska ett bröllop anordnas! Detta mellan “herrgårdsherren”, den stenrike Måns Lundin (som ärvt godset av sin far), och Judith Fahlén, ägare till ett av Europas största hotellimperium. Till bröllopet väntas gäster, både inbjudna och självinbjudna. Och det är kring bröllopet, bröllopsparet och dess gäster, som filmen kretsar. För allt är inte vad det ser ut att vara och snart är alla och ingen miljonärer.
Det är inte det att filmen är rörig. Många historier berättas parallellt, men tillbakablickar används flitigt och man hänger med bra. Inte heller kan man klaga på skådespelarensemblen, som rymmer riktiga profiler som Loa Falkman, Susanne Reuter, Fares Fares och Michael Nyquist. Och bara de idylliska sommarmiljöerna kan vara väl så behövliga för att återuppleva det som varit på väg in i en grånande höst. Men det här blir väldigt klichéartat. Och ganska svenskt – “vi har sett det förr”. Och i slutändan inte alls bra.
Komedi? Ska inte en sån vara rolig? Det finns ett roligt stående inslag i den här filmen. Han heter Loa Falkman och hans karaktär, Måns Lundins äldre bror Julius, är egentligen filmens enda behållning, när ingen av de andra tillåts spela ut sina respektive register. För det ska sägas också, till aktörernas fulla försvar: produktionen bakom är undermålig. Haltande manus och en story som är tunn, dåligt genomförd och förutsägbar nästintill in i minsta detalj.
Det här är en film som man lika gärna kan vara utan. Som i ett lätträknat antal scener kan få en att småle, men som i sin helhet är rätt värdelös. Den är för tråkig som komedi, för tunn för att bli ett drama och för svensk för att sättas före någon utländsk motsvarighet. Svensk film letar alltjämt efter en jämnhet. En jämnhet som gör att man slipper sådana här dåliga bekantskaper. Sådana som man klarar sig lika bra utan.
Michael Hjorth
Ann-Sofi Rase,
Fares Fares,
Loa Falkman,
Peter Andersson,
Reine Brynolfsson,
Sanna Bråding,
Suzanne Reuter
Action, Komedi
7 Miljonärer
28 September, 2006
Svenska
98 minuter
2006