A Dangerous Method

Carl Jung är ung och ambitiös, en pionjär som experimenterar med vad han kallar “the talking cure”, han ville tala med sina patienter, förstå dem och behandla dem så humant som möjligt.
Men ingen är större än Sigmund Freud. När Jung därför tar sin droska till Wien 1906 är det för att lära av mästaren, att hitta en fadersgestalt, men också för att falsifiera sig själv. Freud och Jung samtalar i 13 timmar utan avbrott – lär sig av varandra och ifrågasätter sig själva. “Om hundra år, kommer våra metoder fortfarande att förkastas”, muttrar Freud när de inser att deras banbrytande tänkande inte alls är så lätt att spridda som de önskar.

“A Dangerous Method” är David Cronenbergs minst Cronenbergska film hittills. Cronenberg djupdyker inte i den unikt bisarra värd av psykisk terror han skapat under sin karriär. För ovanlighetens skull är “A Dangerous” inte en lång mardröm, utan en mycket enkel film i sitt narrativ, men ändå kanske Cronenbergs mest komplexa film hittills. Cronenberg försöker skildra psykoanalysens stapplande första, tämligen osäkra steg. Diskussionerna mellan Jung och Freud utgör grunden för att presentera vilka dilemman de hade och hur vi kommit fram till dagens moderna psykiatri. Psykiatrin på det tidiga 1900-talet utvecklades i sin mest explosiva takt någonsin, och herrarna som låg bakom förändringen var inga enkla karaktärer som talade om vädret.

Hur hittar vi som människor egentligen en balans mellan självförverkligande och våra förträningar av våra innersta önskningar? Trots all lockelse runtomkring oss kontrollerar vi oss själva, när vi själva verket kanske bara borde släppa loss och låta vår intuition bestämma våra liv. Jung har naturligtvis sin egen teori, och i fascinerande konversationer med Freud försöker vi förstå varför han bryter sina egna regler i relationer med sin omgivning.

“A Dangerous Method” är en viktig film, den konstnärliga ambitionen hur Cronenberg ska applåderas, och här lyckas han också få ett så pass svårhanterat ämne att fungera som högklassig underhållning. Samtidigt som Freud ständigt suger och puffar på sina cigarrer kan vi inte låta bli att själva reflektera kring vår egen tillvaro och ställa de essentiella livsfrågorna på sin spets. Det fungerar väl för att Jung och Freud är trovärdigt spelade i välskrivna roller.