A.I. – Artificiell Intelligens

Jorden i en nära framtid. Människan har vunnit vetskapen om hur man konstruerar “mänskliga” robotar, s “Meka”-människor. Dessa är robotar som till ytan ser mänskliga ut men på insidan är en maskin, de kan användas som villiga älskare eller lydiga tjänare.
Dessa robotar har inga riktiga känslor och kan därför inte känna kärlek. Forskarna på det ledande företaget Cybertronics försöker lösa problemet eftersom alla människor inte kan få barn. De konstruerar en prototyp på en 12-årig pojke vid namn David. Henry Swinton och hans hustru, Monica har en son som ligger i koma, plågad av en sjukdom ingen känner till. I ett förtvivlat ögonblick går de med på att David blir placerad i deras hem till vidare. Pojken utvecklar snart äkta känslor för familjen. De betraktar honom i princip som den nye sonen. Men när deras riktiga son, Martin, vaknar upp är det försent att sälja vidare David. Hans känslor kan inte raderas och plötsligt befinner sig paret Swinton i en situation där de måste sätta ut David i skogen för att bli av med honom. Han blir bestört och klamrar sig fast vid tanken att om han blir en riktig, mänsklig, pojke får han komma hem igen. Inspirerad av boken Pinocchio ger han sig ut på en farofylld resa, kantad av gigolo-robotar och fasansfulla avrättningar.

Bra jobbat! Detta är en mycket bra film. Spielberg har utan, till synes, större svårigheter lyckats fånga den avlidne Kubricks mörka och smått futuristiska ton i filmen. Vilket är ett lysande drag av den forne popcorn-regissören Spielberg, att inte genast sätta sin egen E.T.-prägel på filmen utan istället låta Kubricks vålnad hemsöka den. Då och då tvivlar man beträffande vem som egentligen har gjort den. Detta varar hela filmen igenom, till slutet. Då blir handlingen allt för skruvad och han får inte ihop den och självklart levereras en Hollywoodiansk twist. Slutet gott, allting gott. Tvärtemot Kubrick som gav tittaren ett mycket oväntat, och ofta dystert slut. Men låt oss inte glömma, detta är Spielbergs film och inte någon annans och vi ska vara glada över att den någonsin blev till. Filmen ger oss en behövd tankeställare om hur vi egentligen behandlar varandra. Visserligen förklädd till en gripande historia om maskiner men ändå.

Detta är ingen nöjesfilm som man blir underhållen av. Detta är en mycket rörande berättelse om just artificiell mänsklighet.