A Perfect Getaway

Milla Jovovich, Steve Zahn och Timothy Olyphant gestaltar tillsammans med relativt okända Kiele Sanchez de karaktärer som thrillern “A Perfect Getaway” kretsar kring. Cydney (Jovovich) och Cliff (Zahn) är ett äventyrslystet par som befinner sig på bröllopsresa på Hawaii. Lyckliga kör de genom det fantastiska landskapet på väg mot en vandringsstig som sägs vara något utöver det vanliga. När de anländer till platsen får de via ryktesvägen höra om ett mord på ett annat nygift par som begåtts i närheten och bestämmer sig för trygghetens skull att göra sällskap med ett annat ungt par, Nick (Olyphant) och Gina (Sanchez), som ska vandra samma led. När mörkret sedan faller över ön anländer också en påtaglig känsla hos Cliff av att de är iakttagna av någon. Samtidigt uppstår en osäkerhet kring Nick och Ginas identitet, är de verkligen de som de utger sig för att vara?
Regissören David Twohy har en tam meritlista som regissör (“The Chronicles of Riddick”) och som manusförfattare (“Waterworld”). Men till hans försvar ska nämnas att han också medverkat i manuset till “The Fugitive” och gett oss “Pitch Black” som faktiskt var sevärd till skillnad från dess uppföljare. Hur som helst har Twohy både skrivit manus och regisserat den här gången och jag måste säga att han lyckats överraskande väl med sitt senaste verk.

Strukturen i “A Perfect Getaway” är traditionell och innehåller varken enastående effekter eller en mängd banbrytande inslag. Men det är välgjort och upplägget är fördelaktigt i all sin enkelhet. Filmen lyckas undvika ett överarbetat hoppande mellan sekvenser av det onödiga slaget. Historien är dramaturgiskt effektivt och det minimalistiska och tydliga berättandet gör sig bra. Hawaii och den paradisliknande miljö som målas upp inger en falsk trygghet som man inte är sen att utnyttja . Med en relativt rak historia så upprätthålls spänningen genom manipulerande händelser och dialoger, i positiv bemärkelse.

“A Perfect Getaway” är underhållning av klassiska mått men som genom sitt tillvägagångssätt undviker att lämna en berörd i slutändan. En film som är retrodoftande samtidigt som den innehåller moderna inslag hämtade från samtidens mest populära filmer i samma genre. Ljudet och fotot är snyggt utan att lämna en berörd. Skådespelet är mest en axelryckning, de medverkande gör sitt jobb, även om vissa insatser tenderar till det tveksamma. En del inslag i manuset balanserar på gränsen till parodiska men filmen som helhet lyckas hålla sig på rätt sida av det bisarra. Det som höjer filmen trots sina sämre inslag är just Twohys förmåga att illustrera filmens karaktärer på ett lekfullt och samtidigt empatiskt sätt. Karaktärerna är ständigt närvarande och gör sig trovärdiga i filmens kontext. Tillsammans med en överrumplande avslutning, som må bli något tradig och lång, innebär det att filmens positiva egenskaper väger upp för de mindre bra. Sammanfattningsvis är “A Perfect Getaway” är inte mer än den utger sig för att vara. Det finns självfallet brister och visst är delar av filmen tvivelaktiga men överlag erbjuds en biljett till en god dos underhållning. Ta filmen för vad den är och njut av åkturen.