Aliens vs. Predator 2

Det blev ingen svensk pressvisning av “Aliens vs Predator 2”. Senast det skedde var när “Catwoman” skulle ha premiär för ett par år sedan, och man kan ju ana varför.
Filmens handling kan sammanfattas med titeln, minus tvåan. Notera dock “Aliens” i pluralis och “Predator” i singularis. Ett av rovdjuren och en hel hop Aliens, med andra ord. Lägg till en stad, några människor, hinkvis med slem och toppa med ett manus värdigt en bakfull neandertalare.

Det är i ärlighetens namn inte konceptet det är fel på. Jag gillar verkligen de respektive monstrernas filmer och de klassiska spelen där båda möttes, och som ligger till grund för franchisen. Faktum är att det inte är sämre än så mycket annat när sagda utomjordingar drabbar samman. Det skjuts, huggs, bits, sprängs och slåss i en kavalkad av blod och slem som faktiskt tilltalar den lille splatterälskaren i mig.

Det som gör filmen outhärdlig är däremot bitarna som ovan nämnda neanderthalare står för. Manuset är rent ut sagt tragiskt b-igt, och inte på ett sätt som gör det bra. Karaktärerna är platta och blankare än vitt papper, samtidigt som slutet är förvirrande men tar sig ändå på så stort allvar att det blir skrattretande.

Listan över fel kan göras hur lång som helst. Det är helt enkelt lättare att nämnda filmens enda kvalité. Den fungerar hyggligt som splatterfilm. Det är allt.

“Dale, you’re too stupid to talk. Shut up.”

Jösses…