All the Boys Love Mandy Lane

Mandy Lane är den hetaste tjejen på High School. Hon är en blond sextonårig oskuld som är extremt svårflörtad. Grabbarnas blickar kan inte låta bli att följa hennes steg i skolkorridoren och saven stiger i den tonårskåta omgivningen när hon skrider fram. Hennes bäste vän är dystergöken Emmet som ständigt följer henne hack i häl. Emmet hamnar emellertid i frysfacket efter att ha orsakat en olycka med dödlig utgång under ett poolparty. I stället börjar Mandy Lane röra sig i coolare kretsar och när innegänget frågar om hon vill följa med ut till en ranch över helgen och festa tackar hon ja. Förutom Mandy Lane åker även Chloe, Marlin, Bird, Jake och Red ut till Texas ödemarker för att roa sig. Det är Reds föräldrar som äger ranchen, men de är bortresta och kvar på gården för att hålla ett vakande öga på saker och ting finns bara den välbyggda stalldrängen Garth. Med alkohol och droger höjs stämningen och umgänget glider allt mer över på sexsnack. När de tre pojkarna hela tiden svansar runt Mandy Lane surnar Marlin till och tar med Jake ut till ladan för annat än bara snack. Efter att ha sugit av honom börjar de gräla och Marlin lämnas ensam kvar i ladans mörker. I mörkret döljer sig dock en galning som törstar efter blod och Marlin är hans första offer.
All the boys love Mandy Lane är en slasherfilm med genrens typiska kännetecken. Här leder sex och droger obevekligt till döden för vilsna tonåringar. Den första som kliver fram till slaktbänken är alltså Marlin. Hon är den mest promiskuösa tjejen och går en rå, blodig och onödigt utdragen död till mötes. Återigen straffas vildkattan först och onödigt skoningslöst. Debuterande regissören Jonathan Levine är inte beredd att kränga av sig genrens mossiga kvinnobild. Det är synd för annars är All the boys love Mandy Lane en bra, välberättad skräckfilm. Man blir varken äcklad eller skräckslagen, men stämningen påminner en del om klassikern Motorsågsmassakern. Allt är bara så mycket snyggare och visuellt är filmen en riktig pärla. Fotografen Darren Genet har lyckats fånga det öppna vidsträckta Texaslandskapet på ett suveränt sätt och här finns en vacker röd olycksbådande solnedgång Givetvis är det i skydd av mörkret som våldet träder in i handlingen. Visserligen är galningen i början en skuggfigur som väntar i mörkret på sina offer, men ansiktet förblir inte dolt särskilt länge. Jonathan Levines ambition är inte bara att skrämma skiten ur oss, utan han verkar även intresserad av att skildra det sociala spelet high school-ungdomarna emellan. Det fungerar riktigt bra, eftersom han redan från början hittar ett övertygande tonläge och inte drar ut på sin historia mer än nödvändigt.

Även om persongalleriet i stort sett är skisserad efter den vanliga mallen, så känns den egendomligt nog tillräckligt intressant för att fånga mitt intresse. I rollen som Mandy Lane lyckas Amber Heard vara sval gentemot omgivningen utan att bli kylig. Därigenom lyckas hon upprätthålla intresset för sin person. Hon håller en klar distans till alla, men är aldrig ointresserad av det som händer runtomkring henne. Det är ett smart drag av Jonathan Levine är att skildra henne som medeldistanslöperska i skollaget, vilket förklarar varför hon är så vältränad. Springandes med sitt långa blonda hår känns hon dessutom, som hämtad ur reklamens värld och inte sedan Frida Johansson gjorde reklam för Wash and Go har någon knyckt på nacken lika övertygande. Just detta är kanske inget argument för att se filmen, men All the boys love Mandy Lane är en sevärd film. Till filmens plus hör också det väl genomtänkta soundtracket med allt från Beethovens mäktiga femte pianokonsert till Bobby Vintons söta “Sealed with a kiss”.