Bananas

Fredrik Gertten har genomgående i sitt regissörskap, från skildringarna av Malmös nutidshistoria till bankkrisen i Argentina, riktat kameran mot människor. Dennes sätt att dokumentera har aldrig gått via torftiga arkiv eller berättarröster, snarare har Gertten karakteristiskt riktat kameran mot fascinerande människor med historier att berätta. Det finns i Gerttens filmer en värmande humanism och vurmandet för den lilla människan, som brottas med sin roll i samhället, knyter sig som en röd tråd från Malmö FF-supportern Lasse till centralamerikanska bananplockare.
När Gertten således far till Nicaragua, för att dokumentera bananplockare som menar att Doles bruk av bekämpningsmedlet DBCP under 70-talet gjort dem sterila (och i en rad fall värre än så), fångas detta regissörskaps kärna.

Bönderna startar en rättsprocess där de företräds av den karismatiske advokaten Juan Dominguez från Los Angeles. Gertten växlar frekvent mellan Nicaragua och USA och det blir på så sätt nästan lika mycket en film om det amerikanska rättsväsendet och Dominguez i synnerhet, som om fruktjättens bananodlingar i Centralamerika. Dominguez blir filmens lysande stjärna då han fritt tillåts lägga ut sina tankar om orättvisorna i tredje världen, men genom att Gertten i så hög grad förlitar sig på att de porträtterade människorna ska leverera förloras samtidigt en viktig aspekt.

I rättegången som följer visar sig en rad av bananplockarnas berättelser vara tvivelaktiga och vi ställs inför frågor som aldrig rätas ut. “Bananas!*” blir genom Gerttens ointresse att själv presentera egna reflektioner byggda på historiska fakta, svår att få grepp om och som åskådare önskar man ett objektivt nedslag.

Det vore löjligt att göra en djupare detaljanalys av “Bananas!*”, men kvarstår gör att vid eftertexterna tycks ingen av parterna ha rent mjöl i påsen (i synnerhet inte Dole…). En av årets viktigaste och mest intressanta filmer kunde och borde ha varit bättre.