Battleship

“Battleship” är baserad på det måttligt underhållande spelet Sänka skepp, visat genom obligatoriska “skjuta missiler”-scener där personer skriker ut B12 och andra nummer. Men det är mest på pappret, för alla fattar ju att detta spel inte innehåller tillräckligt stoff för att kunna utveckla någon sorts story eller plot.
Istället lutar filmen sig tillbaka på den pålitliga rymdvarelseinvasionen, som alltid metaforiskt kan ersätta det” hot” filmer egentligen porträtterar (i detta fall Iran, Nordkorea eller valfri annan stat som republikanska partiet agiterar mot för ökat väljarstöd) utan att filmen behöver utså kritik för att vara krigshetsande och reaktionär.

Det finns vissa handlingstrådar som anspelar på att rymdvarelserna har en annan agenda än att bara döda människor och ta över jorden. De väljer till exempel att attackera maskineri inte entiteter med ett bankande hjärta. Detta är filmens mest intressanta tema, men det utforskas inte vidare. Istället väljer människorna i militären och filmen att “hjältemodigt” spränga så mycket som möjligt. Kanske vill den säga att det kvittar vilka intentioner man har, om man oannonserat landar på amerikansk mark kommer man bara endast möta förintelse under slagorden “skjut först, fråga sedan”.

“Battleship” är en film för Belgian Blue-övergödda muskelfanatiker som äter anabola steroider som snacks, har alldeles för många tribaltatueringar och tycker att attack är bästa försvaret, oavsett om det gäller någon som “stirrar” på deras tjej eller utrikespolitik. En på alla plan uselt dålig film.