Be Kind Rewind

Hollywoodfilmer har blivit som parfym. De kommer levererade efter månader av marknadstester och omsorgsfullt paketerade med “säkra” stjärnor och “spännande” regissörer. Originalmanuset fanns det bara bitar kvar av när kamerorna började rulla, allt för att ta så små risker som möjligt.
Men vad en film sedan gör – eller inte gör – med en åskådare är alldeles för personligt för att alla förberedelser i världen ska styra tittaren åt ett bestämt håll. Michel Gondry ställer sig själv den frågan: vem kontrollerar egentligen populärkultur?

I “Be Kind Rewind” är det Michel Gondry som bestämmer. Med en lätt ton är “Be Kind Rewind” så tankvärd en film med en magnetisk Jack Black kan bli. Det är just när Blacks kropp blir magnetisk filmen tar fart. Magnetismen raderar innehållet på VHS-banden hos videouthyraren med samma namn som filmen. Danny Glover äger affären som ligger i huset där den legendariske jazzpianisten Fats Waller föddes. Mos Def driver uthyrning under tiden Glover är bortrest och när olyckan är framme tvingas Black och Def filma sina egna versioner av filmerna för att hålla igång verksamheten.

Det är bara Michel Gondry som kan få en sådan här idé att fungera. “Be Kind Rewind” är en hyllning till filmskapandet och lekfullhet. Hans fantasi överskuggar bristen på berättande. Filmen har energi men inget tempo och karaktärerna växer egentligen aldrig, samtidigt som manuset ofta tycks stanna upp utan att veta vart det ska ta vägen. Men, som sagt, Gondrys fantasi och hans visuella universum liknar ingenting annat och att få ta del av ett genis unikum är ett privilegium för alla. Och trots hela parfymprocessen påminner slutprodukten inte om någonting annat.