Berättelsen om Narnia: Prins Caspian

“Berättelsen om Narnia: Prins Caspian” är mörkare, vuxnare och mer actionfylld än sin föregångare. Storslagna strider, ondskefulla släktfejder och fäktande dvärgar utgör några av ingredienserna. Det Narnia som syskonen Pevensie plötsligt förs tillbaka till har genomgått omvälvande förändringar under de 1300 år som har passerat – narnierna har fått lämna plats för de människoliknande telmarinerna, under den hänsynslöse kung Miraz styre. Tillsammans med Miraz rivaliserande brorson, Prins Caspian, måste syskonen se till att bekämpa Miraz och se till att Narnia blir den fridfulla plats det var en gång i tiden.
Andrew Adamsons uppföljare är en välgjord och underhållande episk saga, som lär tilltala en äldre publik än “Berättelsen om Narnia: Häxan och Lejonet” med sin mörka ton. C.S. Lewis kristna symbolik och de allegoriska inslagen från föregångaren kvarstår, men de magiska inslagen och fantasy-elementen har tonats ned i förmån för en mer realistisk framtoning med medeltidskänsla. Även om Narnia inte känns lika förtrollande som innan har man lyckats väl med att bygga upp en ödesmättad, medeltida atmosfär.

Att se Peter Dinklage (“The Station Agent”) dyka upp som den cyniske, rödskäggige dvärgen Trumpkin är en fröjd, och Sergio Castellitto är helt rätt i den slemmige skurkrollen, som Miraz. Den akrobatiske, talande musen Reepicheep är en kul karaktär som står för filmens mer komiska inslag.

“Berättelsen om Narnia: Prins Caspian” känns dock aningen för lång med sina 147 spelminuter och följer standardmallen för uppföljare till sagobaserade filmer om kampen mellan det goda och det onda, där man på förhand vet vad man får. Även om filmen är baserad på C.S. Lewis klassiska saga så kan man inte undgå ifrån att göra jämförelser med Peter Jacksons storslagna tolkning av Tolkiens “Sagan om Ringen”-trilogi. Denna får Adamsons filmatisering att blekna i jämförelse, såväl vad gäller personregi och karaktärsutveckling, som specialeffekter och actionsekvenser. Tonårsskådespelarna som gestaltar syskonen Penvensie och Ben Barnes som den stilige, unge prinsen gör alla ett godkänt jobb, men är inte tillräckligt starka för att göra filmen till en upplevelse utöver det vanliga.

“Berättelsen om Narnia: Prins Caspian” är en konventionell och förutsägbar, men snyggt förpackad och påkostad riddarhistoria med spännande svärddueller. Det är en underhållande berättelse, som rekommenderas för de som inte har fått nog av sagobaserade äventyr efter “Sagan om Ringen”-trilogin och “Harry Potter”-filmerna.