Borta bäst, hemma värst

Brad (Vince Vaughn) och Kate (Reese Witherspoon) är kärleksparet i denna romantiska julkomedi. De har den perfekta relationen, så länge de håller sig borta från tjocka släkten. Bägge har skilda föräldrar och för att slippa dessa och den förnedring släktträffar innebär brukar de ljuga sig fria från julfirande och åka utomlands på solsemester. Den jul då filmen utspelas skiter det sig dessvärre med resan och paret råkar hamna på nyhetssändningen på tv, iklädda full semestermundering. Det finns inget annat val än att bita ihop, åka runt och fira jul hos samtliga föräldrar och deras respektive. Där av den amerikanska titeln Four Christmases. Filmen har även titeln Anywhere but home, samt den svenska varianten Borta bäst hemma värst. Personligen föredrar jag den förstnämnda som gärna kunde ha direktöversatts till Fyra jular. Nu är så inte fallet och det får man acceptera. Den här lättsinniga och rätt roliga, men ibland lite väl överdrivna komedin – Brads värstingbrorsor är knappat kul då överdrifterna blir till buskis – underhåller och roar utan att bli mer än så: tillfällig underhållning. Komedin bidrar med hygglig julstämning men kommer knappast att bli någon jultradition här som Ett päron till farsa firar jul eller Tomten är far till alla barnen blivit. Det lär den inte hålla för i längden då den är lite för tunn för det. Men visst ser man den gärna ändå. Vaughn och Witherspoon lyckas snabbt skapa empati för sina stackars rollfigurer, paret utstrålar en viss vardaglig charm, och de extrema familjemedlemmarna är klart underhållande.
Så småningom, efter alla knäppa händelser och roligheter, kommer så den typiskt amerikanska normen in i bilden. Brad och Kate lever nämligen lyckliga utan att vara gifta och utan att ha barn, något de ursprungligen är helt överens om och trivs väldigt bra med. Men naturligtvis får det inte vara så hela vägen. Efter en diskussion i bilen skils kärleksparet åt och åker hem till varsin förälder. Att de snart träffas igen och åtgärdar problemet förstår man långt innan det sker och därmed är normen återställd på det förväntat politiskt korrekta och helylleamerikanska sättet. Det är lite synd att regissören Seth Gordon fegar ur på just den punkten med tanke på att mycket annat av filmens innehåll inte alls är så tillrättalagt och förutsägbart. En del av skämten är faktiskt både fräcka och överraskande och man geggar inte heller med onödig sentimentalitet. Man får helt enkelt leva med filmens för- och nackdelar, så enkelt är det bara. Borta bäst hemma värst fungerar bra, bara man kan köpa de förutsägbara slutsatserna och det brukar man kunna om man gillar amerikanska komedier generellt.

Bra skådisar, kul handling, hygglig julstämning och ett hållbart tempo gör B”orta bäst hemma värst” till en sevärd och skrattframkallande relationskomedi, fullt värd att ta en titt på när man vill bli på gott humör. Varför inte på julafton?