Burn After Reading

Ethan och Joel Coen samlar sina närmaste skådespelarvänner och deras vänner för att göra en sorts semiironisk film utan några riktig poänger.
Men att “Burn After Reading” inte har någon riktig poäng är egentligen inte problemet, snarare det faktum att det är en helt tom film. Lysande skådespelare ska försöka göra en smart film om dumma människor. Men jag sitter mest och undrar om det är satir, komedi eller tragedi jag tittar på.

Coen-favoriterna George Clooney och Frances McDormand får sällskap av nykomlingar i form av John Malkovich, Tilda Swinton och Brad Pitt. Men att se Pitt som korkad gyminstruktör eller Clooney som kvinnotjusare blir aldrig speciellt roligt. Inte heller Swinton och Malkovichs grälande eller McDormands kvinnokomplex. Efter “No Country for Old Men” känns “Burn After Reading” lika torr och lika misslyckad som “Intolerable Cruelty”.

Jag påminns om Walt i “The Squid and the Whale”, som i brist på litterärt kunnande pararefererar sin far och menar att This Side of Paradise, en bok han själv inte har läst, är ett av Fitzgeralds svagare verk. Jag har sett “Burn After Reading”, och det är ett av Coens svagare verk, och det behöver inte min pappa berätta för mig.