Cashback

Redan för två år sedan filmade en då 34 årig Sean Ellis “Cashback” med Sean Biggerstaff och Emilia Fox i huvudrollerna. Resultatet blev en Oscarsnominerad kortfilm och lysande framtidsutsikter för Ellis. Nu har Ellis gjort långfilm av sitt kortfilmsmanus.
Ben Willis studerar konst på universitet och när han blir dumpad av flickvännen Suzy drabbas han av sömnlöshet. För att fördriva de sena timmarna börjar han arbeta nattskiftet på det lokala snabbköpet. För att få de åtta timmarna att förflyta så snabbt som möjligt fantiserar Ben om hur han lyckas stoppa tiden. På det sättet kan han bättre uppskatta den konstnärliga skönheten i en frusen värld och människorna som finns där – särskilt Sharon, den tystlåtna tjejen i kassan, som mycket väl kan sitta inne med lösningen på Bens sömnproblem.

Om inte kortfilmsversionen av “Cashback” nominerats på årets Oscarsgala, hade långfilmen troligen aldrig funnit sin väg till Sverige. Producenter och filmbolagen fick upp ögonen för Sean Ellis, och när filmen för första gången visades på filmfestivalen i Cannes tog det inte lång tid innan ett dussin filmbolag köpt rättigheterna till respektive nation.

Men i mina ögon hade “Cashback” gärna fått stanna i kortfilmsformat. Den 18-minuter långa filmen, filmad för drygt tre år sedan innehåller allt en kortfilm ska innehålla – entusiasm, intelligent humor och glimten i ögat. Långfilmversionen är fortfarande minst lika fyndig och poetisk, men i kortfilmen fick du det bästa. Och det räckte.

Reduxversionen innehåller ett flertal genialiska scener, men som lika ofta blandas med långdragna och intetsägande sekvenser. Filmen saknar tempo och att den förlängts med mer än en timme gör att Ellis försöker vara djupare än han egentligen klarar av.

Ser man “Cashback” utan att ha sett kortfilmen är det en duglig film av en filmskapare vi bör hålla ett extra öga på i framtiden, men med kortfilmen i närminnet kan jag inte låta bli att tycka att Ellis borde börjat på ny kula och skrivit en ny, originell historia.