Dixie Chicks: Shut Up & Sing

Tre tjejer från den kanske mest flaggviftande staten – Texas – utmanade hela den amerikanska jantelagen när sångerskan Nathalie Maines fick för sig att tala rakt från hjärtat under en spelning i London. Hennes internetberömda citat: “vi skäms över att vara från samma stat som vår president” skickade en gigantisk och relativt bisarr svallvåg genom det politiska amerikanska samhället. Bojkotter från radiostationer, regelrätta dödshot och attacker från trötta högervridna tv-profiler som Bill O’Reilly genomsyrade deras vardag samtidigt som bandets under många år trogna publik öppet visade sig sitt missnöje genom att stampa sönder skivor framför kamerorna på samma tv-bolag som utropade George W. Bush till president innan det egentligen var fastställt. I snabba klipp ser vi hur påhoppen sakta bryter sig igenom tjejerna starka fasad samtidigt som de vägrar ge upp – att utmana etablissemanget och komma ut som vinnare. Om det smått banala begreppet “girl power” någonsin skall eller bör appliceras, så kan det vara här.
“Dixie Chicks: Shut Up & Sing” är dokumentären om ett band som vågade stå för sina åsikter, att framhäva rätten att tala fritt och hur detta förändrade bandmedlemmarnas karriär. Men också om hur de lämnade countrygenren och mer och mer sakta fann en ny publik samt ett nytt sound. Under resans gång får vi följa bandet genom uppgång och nedgång, barnfödslar samt giriga skivbolagsrepresentanter.

Vad som tyvärr faller lite mellan raderna är det grundläggande politiska fuskspelet. Det hade varit önskvärt om filmarna hade vågat gå mer på djupet och exploaterat hur sponsorer och skivbolag öppet visade deras förakt mot att tjejerna vågade stå på sig och vägrade be om ursäkt. Filmen är övertydlig i hur snabbt vindarna kan vända – och hur “farligt” det kan vara att tala öppet i landet som är dubbelmoralen personifierad.

Berättelsen om tjejerna från Texas med ett rejält knippe skinn på näsan är en enkelt berättad historia som stillsamt varvas med nyhetsklipp och korta musikaliska segment. Budskapet är övertydligt och berättas lite fegt, men samtidigt med en stor portion värme utan att på något sätt bli överdrivet sockersöt eller emotionellt sliskig. Bli inte avskräckt av det faktum att Dixie Chicks spelar countrymusik, filmen handlar om så mycket mer än breda cowboyhattar, fanatiska rednecks och nedstämda banjogitarrer. Intressant, aktuellt, underhållande och alldeles lagom långt.