Eastern Promises

Det finns ett flertal saker som karaktäriserar David Cronenbergs ofta säregna stil att skapa film på. Förr i tiden var det ofta makabra filmer som inte liknade någon annan filmskapares och sällan nådde någon större publik. På senare år har han dock gått över till att göra filmer som skildrar det mer organiserade våldet och som är anpassade till en bredare publik. Något som dock alltid har varit ett signum för Cronenbergs filmer är de brutala och ofta våldsamt äkta skilldringar han gör av de teman han tar sig an. “Eastern Promises” är inget undantag.
Anna jobbar som barnmorska på ett sjukhus i London. En dag kommer en svårt skadad kvinna in på sjukhuset, hon har ett barn i magen och efter mycket om och men lyckas man rädda barnet, men modern förolyckas. Anna bestämmer sig för att ta reda på var som var anledningen till moderns död och hon inleder en jakt som blir allt farligare och allt mer tycks involvera den ryska maffian.

Det är mycket som är sig likt sedan Cronenbergs senaste film “A History of Violence”. Båda skildrar de den organiserade brotsligheten och i båda fallen skildrar man paralellt gangsters och en familj. Brutaliteten och de närgångna slagsmålen och sexscenerna är även de precis lika centrala som tidigare. Mellan dessa scener har han dock även lyckats trycka in en maffiahistoria som faktiskt fungerar förvånansvärt bra. I mina ögon blir det både mer intressant och mer spännande än i föregångaren. Samtidigt lyckas Cronenberg leverera en stilistiskt riktigt snygg film som är en fröjd för ögat. Ett snyggt foto och en vacker skildring av London blir ständiga stämningshöjare även under de stunder då storyn tappar tempo.

Tyvärr fallerar trovärdigheten lite i och med att filmen drabbas av det klassiska syndromet att dess karaktärer är “odödliga”. Det krävs ett 20-tal knytnävsslag, knivhugg och sparkar innan en karaktär inte längre är i skick att fortsätta ett slagsmål. Och detta är synd eftersom “Eastern promises” försöker ge en ärlig och uppriktig bild av de personer och det samhället den skildrar.

Personligen var jag ingen stor beundrare av “A History of Violence” och i mina ögon har “Eastern Promises” lyckats bättre på många plan än dess föregångare. Trots detta får småsaker filmen på fall och någon revolutionerande film är det absolut inte, det mesta såg vi redan i föregångaren och resten har vi redan sett i tidigare maffiaskillringar av andra regissörer.