En gång i Phuket

Teamet bakom den avgrundslöst dåliga Sommaren med Göran återvänder med en film som är bättre men inte bra. Peter Magnusson är komiker snarare än skådespelare, vilket märks även om han känns mer avslappnad i sin roll nu. För detta är samma roll, om än inte samma karaktär, som han spelade både i Sommaren med Göran och i tv-serien Stockholm-Båstad. En roll skriven av honom själv för honom själv.
I “En gång i Phuket” (Once upon a time…, där fick de till det, vilken “cool” referens till andra filmer med det prefixet. Jag kan riktigt se hur Peter och resten av teamet står och klappar sig själva på axlarna för det “briljanta” infallet. Ja, ni fattar sarkasmen) slutar Peter sitt tråkiga jobb som karriärscoach (det “nya” Sverige i ett nötskal, poäng där) för att åka till Thailand och författa romanen om den “nya” tidens man. Väl där händer det… Ja, vad händer, jo precis allt man förvänta sig av ett sådant här trevlighetspekoral. Yada, yada och någon timme senare så avslutas handlingen precis på det sätt vi gissade redan när vi såg postern. Några skratt går att krysta fram om man måste men de känns lika forcerade som både filmens händelseförvecklingar och relationer karaktärerna emellan. Nej, det bästa jag kan säga om En gång i Phuket är att den är bättre än Sommaren med Göran och det är inte bra.