Flickan från ovan

Efter sina framgångsrika megaproduktioner lutar sig Peter Jackson tillbaka med en mindre film i skala, och rör sig mer i en riktning som luktar “Heavenly Creatures” än troll och annat otyg. “Flickan från ovan” är en filmatisering av Alice Sebolds roman med samma namn och då jag inte har läst boken så det blir ingen jämförelse mellan de båda utan bara en enkel och rak dissekering av Jacksons första långfilm på fem år.
“Flickan från ovan” handlar om Susie Salmon. Hon är en glad och sprallig tjej på fjorton år, som en dag går och blir mördad. Hennes familj blir givetvis utom sig av sorg och en jakt inleds på mördaren. Susie själv fastnar i gränslandet mellan döden och livet och från ovan sky lyckas hon kommunicera med sin familj och leda dem på rätt spår till förövaren.

“Flickan från ovan” inleder övertygande när vi får bekanta oss med Susie och hennes familj. Jackson fångar den typiska 70-talslooken väl och presenterar oss för samtliga karaktärer på ett avslappnat och trevligt vis. Vi får en liten inblick i Susies vardag och hon framstår som en ytterst charmig liten tös med skinn på näsan. Tyvärr falnar solstrålarna snabbt och efter att Susie blivit bragd om livet tas vi med på en oinspirerad resa genom Jacksons olika visioner om hur himmelriket ser ut. Susies övergång till dödsriket är rätt snillrik men efter det stannar filmen upp varje gång Jackson tar med oss till hennes lilla pittoreska värld. Han verkar mest mån om att porträttera Susies värld i så grälla färger som möjligt, och lyckas på vägen helt tappa bort kopplingen mellan hennes tillvaro och vår egen.

Det märks tydligt att Jackson eftersträvar en viss symbolik mellan vissa scener, och kämpar desperat med att försöka överföra dualismen i dessa så smidigt och vackert som möjligt, men helt utan effekt i bägge ändar. Han tappar bort hela historien med sin envisa förkärlek för CG, som i vissa partier inte ens är särskilt imponerande, och det gör att nyckelpersonerna också försvinner bort likt Susies svävande ande. Han slösar bort talangen hos sin ensemble och Wahlberg, Weisz och Sarandon har för lite speltid för att kunna göra något intressant av sina karaktärer. Saoirse Ronan gör dock ett väldigt fint jobb som Susie, och hon bär upp mycket av filmen på sina spröda axlar. Stanley Tucci gör också ett kanonjobb som skurk och jag är inte det minsta förvånad att han fick en Oscarsnominering för bästa biroll.

“Flickan från ovan” hade mycket potential men levererade väldigt lite av den. Filmen är ingen katastrof i sig, bara en enorm besvikelse.