Food, Inc.

Det är lätt att förfäras över bilder på genmanipulerade kycklingar som väger för mycket för att orka bära sin egen kroppsvikt. Det är inte det att man blir förvånad – tvärtom är det precis sådana obehagliga sanningar man förväntar sig att få kastade i ansiktet när man sätter på en film som behandlar den moderna matproduktionen.
I november förra året slogs det larm om vanvård av grisar på ett hundratal svenska lantgårdar. Det var organisationen Djurrättssalliansen som hade filmat grisar som bland annat åt av varandra och kadaver av andra grisar. Bilderna fick en enorm genomslagskraft i media och en stor diskussion blossades upp. Många hävdade med bestämdhet att de skulle bojkotta årets julskinka. När försäljningen av skinka sedan sammanfattades kunde man konstatera att försäljningen förhöll sig – opåverkad. Detta kanske säger någonting om hur stark traditionens makt är, men det ger också en bra bild av hur skenheliga vi är i vårt förhållande till mat.

Food Inc. handlar just om hur perceptionen av matframställning har förändrats. National Chicken Councils kommunikationschef förklarar fenomenet ganska träffande: “På ett sätt producerar vi inte kycklingar, vi producerar mat”.

Den mekaniserade matindustrin har konkurerat ut många mindre producenter och de stora företagens politiska makt har ökat i takt med fler marknadsandelar. Men ytterst ligger makten hos konsumenten, och vi kommer aldrig att få se en förändring om inte den enskilde kundens syn på hur en kyckling ska se ut förändras.

Trots ett stundom illa dolt sentimentalt grepp plockar Food Inc. många poänger i en segdragen debatt.