Four Lions

Rått. Smart. Ironiskt. Det är något med brittisk film överlag som gör att den allt som ofta förmedlar en kylig och rå yta. Kanske är det en typ av färgsättning som används eller kanske bara ett naturligt resultat av de i verkligheten gråa och murriga miljöer som är så kännetecknande för den anglo- saxiska önationen. Detta kan tyckas låta paradoxalt då filmen i grunden faktiskt är en komedi.
“Four Lions” pendlar konstant mellan att vara allvarlig och mindre seriös. Mycket av humorn är givetvis på brittiskt vis “under bältet” och en del har vi sett förr. Men det finns också inslag av scener som överraskar, där i alla fall jag likt en fällkniv vek mig av skratt.

Men filmens verkliga innebörd utanför masken av jönsande varvat med vardagsrealism är att den tar upp det extremt känsliga ämnet “muslimer och terrorism” i dagens västsamhällen.
Budskapet är givet efter filmens andra hälft. Dessa fyra huvudpersoner som vi får följa filmen igenom får utgöra substituten för verklighetens terrorister, en handfull missanpassade individer (och idioter) vars enda mening här i livet har blivit att spränga något, vad som helst, vem som helst, nästan. Men det är den vanlige muslimen som får betala priset för dessa dårars i filmen (och i verkligheten?) demonlika planer att dra med sig så många “otrogna” som möjligt innan de själva dukar under. Detta vill filmen säga med stora bokstäver enligt min uppfattning trots att den är förpackad som en mer lättuggad komedi i stil med “Ali G” eller “Borat”.

Men filmen riktar även en hel del kritik mot vårt moderna samhälle i sig. Den västerländska världen är ett tomt skal där yta betyder allt och där pengar och makt är den enda måttstocken på framgång och lycka, gud finns inte och den materiella konsumtionen har förvandlats till en drog för medborgaren…

Summerat är filmen i mina ögon av relativt vågad art men som till sist ändå slutar i kompromiss då man av politisk korrekthet tvingas flörta med båda sidor av fronten och där fred i debatten om “muslimer i västvärlden” trots allt får utgöra själv kärnan. Och tur är väl det. Sevärd med viss reservation.