Fright Night

Vampyrer är fortfarande stekheta. Tyvärr har många av dem gått från att vara nattens väktare till att bli glittriga modeller med valpögon. “Fright Night” försöker ändra på detta faktum genom att ta det tillbaka till den gamla skolan där vampyrer var både roliga och skräckinjagande, och för att hitta inspiration till detta har man rest tillbaka till 80-talet, långt bort ifrån allt vad “Twilight” heter. Välkommen till “Fright Night”, den här gången är det på riktigt.
“Fright Night” är en nyinspelning på “Skräcknatten”, en klassisk skräckkomedi från 1985 som drev lite med dåtidens vampyrskräckisar samtidigt som den förde genren framåt med mardrömslik stämning och kompromisslösa vampyrer. Idag är den inte lika fräsch, och om sanningen ska fram så har den åldrats väldigt dåligt. En nyinspelning är därför på sin plats och originalets skapare Tom Holland har även varit med och bidragit med storyn. “Fright Night” har en kul premiss och förtäljer historien om Charley Brewster som upptäcker att hans nyinflyttade granne, Jerry Dandridge, är en vampyr. Hans familj och flickvän tror givetvis inte på honom till en början men när misstänksamma aktiviteter tar plats under nattens intrång så ändrar de snabbt inställning.

Craig Gillespie tar sig en del friheter med originalet, men ändringarna som han har gjort är bara till det bättre. Han har förstått vad det är som gjorde “Fright Night” så bra, och sedan sugit ut de bästa bitarna för att kunna bygga vidare och förbättra dem. Den behåller samma anda och atmosfär, men tar ut svängarna på ett sätt originalet bara kunde drömma om. Det finns mycket respekt för källmaterialet men allt ifrån karaktärer till händelser har skiftats om för att man som fan av första filmen inte ska kunna förutse vad som händer. Colin Farrell tar över tänderna från Chris Sarandon som vampyren Jerry Dandridge, och även om han är precis lika slick och älskvärd som originalet, så är han mycket mer mystisk och mörkare. David Tennant spelar vampyrdödaren Peter Vincent och här är han inte längre en gammal skådespelare i ett tv-program som heter “Fright Night”, utan en showande Las Vegas-artist som ständigt har ett vakande öga efter vampyrer. Gemensamt för dessa två är inte bara att de är filmens stora behållning, utan också att de har förbättrat sina karaktärer på ett sätt som gör dem mycket mer underhållande än vad föregångarna var.

“Fright Night” är den där sällsynta remaken som överträffar sitt original. En skräckkomedi med en lika stor fokus på bägge delar, och med snygga och blodiga vampyreffekter som blinkar lite käckt till 80-talet. Den har potential att bli en klassiker som sin förlaga, och jag hoppas att den fångar in både gamla som nya fans för välgjorda vampyrfilmer växer inte på träd idag.