Gränsen

“Gränsen” blandar spänning, drama och krig i en film som trots sina många genretypiska karaktärer och situationer känns både originell och fräsch. Handlingen om en grupp svenska soldater utstationerade på gränsen till naziockuperade Norge är på ytan simpel men presenterar så snart man doppar tårna ett både berättamässigt och emotionellt djup som imponerar.
Regissören Richard Holm började sin karriär på åttiotalet som splatterälskande hyllningsregissör med de älskvärda men riktigt dåliga kultskräckparodier, fortsatte med Sveriges kanske mest lyckade skräckparodi “Sex, lögner och videovåld” och två riktigt dåliga delar av den populära filmserien om Johan Falk. Ovan erfarenheter från egenproducerade lågbudgetrullar och überkommersiell dussinfilm kombinerar Holm i “Gränsen” och lyckas göra en film som samtidigt känns auteurmässigt egensinnig och folkligt inkluderande utan att vara varken forcerat konstnärlig eller komprometterande kommersiell.

Regin injicerar varje situation med en spänning som håller åskådaren i ett tillstånd av ovetskap om vad som kommer att hända. Detta beror dock inte endast på iscensättningen utan också ett manus, av André Sjöberg och Johnny Steen, som överraskar genom att i flertalet situationer inventera konventionerna från liknande filmer och visa krigssituationers kalla likgiltighet mot liv istället för populärfiktionens överdrivna upphöjande av individuella hjälteinsatser. Trots vissa genrekonventionella infall så håller manuset nästan rakt igenom en hög klass när det berättar sin fördelaktigt oförutsägbara historia.

Skådespelarinsatserna är, förutom en riktigt bra insats av norske mästaren Bjørn Sundquist och Rasmus Troedssons “campigt” underhållande naziofficer, ojämna men det gör inte så mycket då karaktärerna och deras relationer är så vältecknade att deras öden berör på ett emotionellt plan både i action- och dialogbaserade scener.

“Gränsen” tänjer lite på gränserna när den ger oss ett narrativ som trots starkt släktskap med liknande filmer hela tiden överraskar. Med en effektiv berättarteknik och välsvarvade karaktärer ger den oss en välkomponerad bild av det “neutrala” Sveriges militärmakt under andra världskriget. Lite politik, en hel del relationsdrama och väldigt mycket spänning pressas in i filmens två underhållande och tänkvärda timmar.